Ibland spretar min musiksmak något. Just nu samlar jag ihop resterna av en härlig lördagsfest med vänner som valde att gå ut och lyssnar på en låt från barnfilmen Labyrinth från åttiotalet. Jag var fullständigt galen i den här filmen som barn. Den gick inte att hitta på någon videobutik i hela Helsingborg så jag fick helt enkelt vänta några år för att se om den (den brukade visas på dansk tv ungefär var fjärde år). Det här var min favoritlåt från filmen och jag förstår fortfarande varför jag som barn var fullständigt förälskad i David Bowie.