På senare tid har jag upptäckt en vansinnig variant av felstavning. Folk som använder dubbel-J. Jag kan inte med ord beskriva hur jag får lust att slita av mig håret när jag läser ”ord” som ”nojja”, ”grejjor”, ”dojja” eller som jag nyss såg ”tjejjer” och ”tröjja”.
För i helvete: det finns inga dubbel-J i svenska – har aldrig funnits och kommer antagligen aldrig att finnas. Droppa ett J om du inte vill låta som en loltjej på 12 år.
Ibland slår det mig att jag borde bli filosof. Det kommer så många visa ord till min hjärna hela tiden. Idag kom jag fram till hur man kan använda McDonald’s Happy Meal som måttstock i hur duktig förälder man är:
Barnmisshandel är barn som aldrig har har fått smaka ett Happy Meal – men barnmisshandel är också de barn som aldrig får smaka något annat än ett Happy Meal.
Jag tror jag måste köpa en Mia Törnblom-bok. Eller engagera mig i den här The Secret-sekten. För den ilska jag fortfarande känner efter att ha behandlats sämre än en random gympasalsluktande bag på tågresan idag är helt enkelt inte hälsosam. Det är så mycket livshat som bara pyser ur mig. Så fort kollektivtrafik, reguljärtrafik, mataffärsköer eller trottoargående i rusningstid inte flyter tappar jag humöret. Det bor antagligen en liten tysk inne i min själ som bara vill att alla ska göra rätt och ta sitt ansvar och framför allt vara EFFEKTIVA.
Människor som stannar helt plötsligt på en trottoar kan får mig att vilja knuffa dem rakt ut i gatan för en kort sekund. Eller bara ställa mig och skrika: ”FATTAR NI INTE ATT DET KOMMER FOLK BAKOM?”.
Istället knyter jag handen i fickan och går hem och känner hur hatet bara stiger och hur jag kommer på mig själv att tänka att jag behöver en Mia Törnblom-bok.
Idag har jag åkt tåg hela dagen. Eller om vi ska vara ärliga har jag främst väntat, bytt perronger, väntat lite till, blivit nedtrampad på Stockholm Central och missat ett anslutningståg i Göteborg. Det bubblande hat jag har känt till Statens järnvägar plus snö plus is plus julreseinvasionen idag går inte att beskriva med ord. Nu är jag i alla fall framme i Helsingborg och väntar på att min syster Anna ska trilla in med ett försenat eftermiddagståg från Stockholm.
Ett löfte: i fortsättningen kommer jag bara att flyga.
Min killes morgonfrisyr och The Cure-sångaren Robert Smith är lika som bär:
Men herregud! Fick hela Buffy the Vampire Slayer-boxen av min kille i julklapp. Det råkar ju vara min all time favoritserie i precis hela världen. Istället för att streama hit och dit och drömma om tiden före den första april 2009 så har jag nu hela härligheten i en enda box i fin kvalitet. Bra – nu vet jag vad jag ska göra resten av julledigheten. *dör av lycka*
I förmiddags sprang jag omkring i stan – NK och Åhléns. Som tur var var det inga andra människor där så det var rakt igenom en härlig upplevelse. Stannade till i en Apple-butik och föreställde mig att någon kom på besök från 1991 och och såg datorerna och bara: ”Ah! Framtiden är galen! Har ni aluminiumkläder också?”. Min kille köpte sedan Iittalas nya champagneglas som för tankarna till dekadenta fester på trettiotalet. Har alltid föredragit coupe framför flûte om vi nu ska snacka champagneglaslingo.
Sedan åt jag för mycket lunch.
Nu: resväska nerburen från vinden och julpackning pågår för fullt. Imorgon åker jag till Skåne och har lyckats sno det mobila bredbandet så jag slipper betala internet på tåget.
Okej – chocken över att Brittany Murphy har dött kan jag inte ens ta in! Jag fullkomligt avgudade henne i Girl, Interrupted! Tydligen dog hon av hjärtstillestånd i morse L.A-tid. Hon har ju varit ute på hal is länge med droger och det blev antagligen inte bättre efter att hon gifte sig med manusförfattaren Simon Monjack. Han kollapsade ju själv i slutet av november på ett flygplan och fick panikköras till sjukhus.
Drugs don’t work (och gud vad jag vet att Perez Hilton kommer att skriva exakt samma sak snart!).
Jag älskar Annie Leibovitz. Det finns få fotografer som kan skapa sådana sagovärldar som hon gör i sina foton. Jag tänkte att ni skulle få njuta av några också den här söndagkvällen. Klicka gärna på länkarna under fotona så kan se fler foton i samma serier.
Trollkarlen från Oz med bland annat Keira Knightley
Askungen i Disney-serien – här Scarlet Johansen
The White Stripes i American Music-utställningen
En av mina killkompisar jobbar i Georgien med fredsbevaring. Han är lite trött på landet nu efter ganska många månader där. Här är ett exempel på varför:
är du på väg hem?
flyger imorgon!!
yay!
14:03Tobias
civilisation!!
jag förstår!
mmm… här är det medeltid
Jag tänkte säga Borat-land – men det kanske är värre.
igår var vi på en restaurang…det kom fram en asfull militär som ville bjuda oss på hemgjort vin
han hade en laddad pistol i ett hölster vid sidan
men HERREGUUD!
och helt plötsligt tog han upp den å viftade med den framför oss
ni bara *drack*
FREAKSHOW
jaa
han ville nog mest visa den
han å hans ”militär unit” hade fest
på restaurangen
hahahaha helt jävla psyko
men var han inhemsk?
mmm
the worst kind
usch!
ja hade det varit i stockholm hade det typ räckt med ett samtal så hade killen varit borta från sin tjänst
eller från samhället
precis! men där: *laglöst land*
eller som dom säger här.. ”georgier är inte så mycket för lagar”
hahaha!
skön inställning liksom *väljer lite fritt*