Den här låten ”Cool your Boots” med bandet Ride lyssnade jag sönder i mitt flickrum i tidig tonår. Jag hade inte lyssnat på den på säkert tolv, fjorton år förrän i kväll och bara kastades tillbaka i tiden. Jag sitter på en buss, snurrar på batterierna i min freestyle för att de ska hålla lite längre och inte börja spela låtarna på kassetten långsammare. Skånska åkrar passerar förbi. Jag väntar, väntar på att något ska hända (och citerade The Cures låt ”Play for today” varje dag i ett helt år i väntan på att nian skulle ta slut). Jag drömmer om att bli äldre, hatar att gå i högstadiet. Jag drömmer om att lära känna människor som lyssnar på samma musik som jag, som fattar vad jag menar, som klär sig på samma sätt som jag, som också köper importerade NME:s och The Makers på Pressbyrån, som inte tror att ”indiepop” är samma som indisk pop. Jag drömmer om att flytta någonstans – London? Paris? Varsomhelst. 

Herreguud, jag kan känna all den där frustrationen bara av att lyssna en gång på den här låten.