Jag sitter och 90-talsindiepopmyser inför en intervju jag ska göra nästa vecka som går i nostalgins tecken. Jag kom att tänka på bandet Eggstone, killarna som startade den legendariska Tambourine studios i Malmö. Jag minns hur mycket jag älskade albumet ”Somersault” när jag gick i nian. Jag minns också att jag var tvungen att gå in i skolbiblioteket och slå upp ordet ”somersault” för jag förstod inte vad det betydde. Haha, tiden innan google var ju fantastisk alltså. (Jag minns också att jag i högstadiet slog upp ord som ”totalitär”, ”lobotomera” och ”Fredmans epistlar” efter lite för mycket Ebba Grön-lyssnande. Sedan köpte jag ut skolans ordbok och hade sedan några hundra sidor av ordförklaringar som jag njöt av efter skolan. *weird*).

När jag lyssnade på Eggstones gamla låt ”Water” kom jag ihåg den där gången 1994 då Blur spelade på lilla Mejeriet i Lund och jag och min syrra var där (och hela Helsingborgsindieklicken givetvis). Framför oss stod Brainpool och lyssnade och bredvid oss stod Eggstone. Då tänkte sextonårsjag: ”Jag klarar inte mer! Jag är omringad av idoler och mina största idoler spelar just nu mina viktigaste favoritlåtar som soundtrack”. Och herregud vad kär man var i Eggstones gitarrist Patrik Bartosch 1994. Han hade Skånes kanske snyggaste mörka indielugg.