Mina syskon alltså. Jag hade kunnat skriva en bok. Eller en hel bokserie för att vara ärlig.

Mina två systrar Anna och Mia är också mina bästa vänner.

Anna är två år yngre än mig och vi blev bästisar sekunden hon föddes. Eftersom vi växte upp på landet fanns det inte så många andra barn så vi lekte jämt. Den enda gången vi hatade varandra lite var sommaren då jag var 13 och hon var 11. Då raggade jag på killar och hon tappade mjölktänder. Aldrig har två års åldersskillnad känts så mycket. Efter det blev vi bästisar igen. När Anna fyllde 13 valde vi att lämna våra respektive flickrum för att få dela rum. Det säger liksom allt om hur tajta vi var. 

Anna och jag delar exakt alla referenser, hela vår uppväxt, varenda detalj av det som gör oss till just oss. Vi är tvillingarna Jansson, Piff och Puff, siameserna som är ihopvuxna i lillfingret, bästa vänner. 

De år vi bodde i olika länder var hemska. Då lade vi miljoner kronor på telefonräkningar. 

Anna är läskigt smart, fantastiskt driven, väldigt rolig, fantastiskt snygg och hetsig, i en ständig framåtrörelse. Hon är envis, proffsig och fruktansvärt lojal. Hon är otroligt empatisk, fantastisk att ha roligt med, den bästa festkamraten och pratar supersupersnabbt. 

Hon ställer jämt upp, är väldigt generös – både med pengar, tid och energi.

Min syster Anna.

Jag skulle fylla åtta när Mia föddes. Hon var den bästa ungen man kunde föreställa sig och jag tokig i henne redan från början. Hela hennes uppväxt var hon som min docka. När hon var runt sju klädde jag ut henne till Björk, stylade henne i silvriga Dr. Martens med gula skosnören och hängde på henne en record bag med Blur-badges. Hon tyckte det var kul. Hon började skolan ett år för tidigt och är den absolut mognaste i syskonskaran, trots sin relativa ungdom.

Om jag och Anna är de stressade och ibland elitistiska systrarna, är Mia alltid där som en stabil och smart motpol med kloka tankar och råd. Hon är inte rädd att ifrågasätta. 

Mia är vansinnigt smart. Hon är sån som följde med mig på seminarium på universitetet när hon själv gick i gymnasiet och läste kurslitteraturen innan så hon kunde följa med i diskussionerna. När hon var typ tio ville hon blir läkare och gick till stadsbiblioteket och lånade läkarlinjens kurslitteratur. 

Hon en av de varmaste och mest omtänksamma personer jag känner. Det finns heller ingen som kan se mer glamourös och dramatisk ut än Mia när hon går in för det. 

Jag tror att hon gick från lillasyster till bästa vän när hon var runt 14. Då hade hon mer att komma med än de flesta i min egen ålder. 

Hon har samma referenshumor som jag och senast i dag pratade vi i telefonen om en bordsbokning på restaurang men hamnade bara i ett samtal där vi bytte ”Buffy the Vampire Slayer”-citat med varandra.

Hon är, i relation till mig och Anna, ganska långsam när hon ska göra sig klar för något och därför går hon under smeknamnet Snigel. Hon kallas också för Myra och ett tjugotal andra namn.

Min syster Mia.

Mina systrar är helt enkelt det bästa som finns. Utan dem vore jag ingen.