Det där med att jag peppade folk i två dygn, romantiserade, jobbade med storytelling och vinklade upp en potentiell upplevelse av McDonald’s nya 1955-kampanj – ja, till och med omnämnde hamburgermålet som ”1955:an” lite causal och lade upp storslagna middagsplaner – och sedan: tog med tre kollegor tidigare i kväll på denna kampanjupplevelse. 

Så var det inte ens gott. 

Sådan enorm besvikelse.

Är fortfarande ledsen.

Det var ett tag sedan jag gjorde popkultursvepet. Detta är i alla fall mina aprilfavoriter:

Musik

The Vaccines – bandet som spelar slamrig indie och kommer från London. Från början tyckte jag att det var för enkelt, nästan så det skulle kännas karikatyrartat att älska det. Men när jag har kommit över att alla låtarna påminner om en gitarrdistad, uppspeadad version av den här gamla day time-såpans signaturmelodi, har jag insett att jag är tokig i dem.

Här finner ni albumet ”What did you expect from the Vaccines?” som släpptes i mars.

Veronica Maggio – en artist som för mig alltid legat i periferin på något sätt. Jag har aldrig tyckt något särskilt om henne. Däremot är jag överförtjust i singeln ”Jag kommer” och nästa vecka kommer albumet ”Satan i gatan” (minus för löjlig titel). 

Bok

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har just böjat på den men är redan tokig. Jag har ju en svår faibless för young adult-romaner, allra helst med någon form av apokalyps-plot. Denna bok innehåller just detta, inklusive fantastiska personporträtt (vilket brukar vara genrens absolut svagaste punkt). 

Oskuldens tid av Edith Wharton – en gammal klassiker som jag konstigt nog inte har läst förrän nu. Älskar 1880-talets New York på alla sätt och ”Oskuldens tid” i synnerhet. 

TV

The Kennedys – miniserien om klanen Kennedy med JFK och Jackie Kennedy i fokus. Älskar den här typen av tv; kläderna, miljön, familjeskandalerna, politiken osv. Serien visas på SVT och finns på SVT Play.

Nittileaks – programmet där Filip Hammar och Fredrik Wikingsson dissikerar mitt favoritdecennium 90-talet. Älskar gammalt arkivmaterial. Trots att det kändes som i går blir det helt plötsligt tydligt hur taffligt allt var på den tiden. Men charmigt och underbart, givetvis.

DVD

Downton Abbey – eftersom jag missade den här brittiska supersuccén när den gick på tv eftersom jag jobbade ungefär hela tiden, fick jag DVD:n i födelsedagspresent av mina systrar. Nu är jag fast. Pampigt slott, art nouveau-detaljer, familjeintriger, fantastiska kläder osv. Jag är besatt av brittisk artistokrati, framför allt från svunnen tid och ”Downton Abbey” är den största tv-succén sedan ”Brideshead Revisited”, vilken jag också avgudar.

Som sist – lista era bästa popkulturpärlor den här månaden och länka tillbaka så jag får ta del av era tips.

Eftersom det är måndag bör man ju också lyssna på ”I don’t like Mondays”. I stället för att beundra Bob Geldof som jag brukar, beundrar jag i dag hans solglasögon från 1979. 

Jag har velat ha ett par sådana ända sedan den första solstrålen syntes i år. Det närmaste jag kommer är dessa från Monki. Tyvärr ser det ut som jag har på mig ett par barnsolglasögon när jag provar dem.

I går hade Nöjesbladet den traditionsenliga karaokekvällen. Jag körde tyvärr ”Boten Anna” OCH dansade ”technodansen”. Självhatet inför det?

Reporter-Niklas, Kvällsreporter-Martin och Musikguru-Markus.

Kvällsreporter-Jessica, Stenhårda Jon och Joni.

Krönikörstjärnan Zandra, Legendariska tv-Gossen och så jag då.

Reporter-Joni och Webbchef/Morrissey-Martin.

Webb-tv-stjärnorna Kris och Sanna.

Nöjespappan Klas och redigerarstjärnorna Fredrik och Stefan.

En bild från i lördags på mig och min syrra Anna. Vi sjunger till någon britpop-låt i Marie Laveaus källare. 

Fotograf: Den strålande Katti Ottosson.

Så har man gått runt hela dagen i nån konstig ”mantel” som man råkade rafsa ihop i söndags på H&M. Fattar inte hur jag tänker ibland. Hade en skinnjacka till och det såg ut som jag hade en halv grå, stickad långkjol. Såg helt sjukt ut. 

Till råga på allt spelade dessa killar skivor på Riche så man fick åka dit och berömma deras genreöverskridande musikmixer i nåt gammalt smink. 

Som tur var flankerades jag av Zandra, denna vapendragare med Sveriges just nu mest bisarra hjärna.

Om man ska vara positiv var det en riktigt bra dag.

Vi råkade hitta ett luftgevär som låg och skräpade tillsammans med en 4000 kulor här på redaktionen. Jag och kvällsreporter-Martin har nu regelrätt slagsmål om vem som ska få äga det. Vi hotar varandra, höjer rösterna och hetsar. 

Sedan sa spelredaktören att det är hans för han fick den som promogrej för ett tag sedan. 

Då blev vi så ledsna så vi funderade på att åka upp till takterrassen och skjuta prick. 

Men då ingrep nyhetschefen och sa att vi skulle strunta i det. Man vill inte ge Resumé och Dagens Media rubriker i onödan. 

”Nöjesreportrar i skottlossning på skrytbyggets tak”. 

Osv.

Det var en ganska lugn dag på redaktionen i dag.

I lördags var det då dags för mitt födelsedagsfirande. 

Ja, herregud så många vi var – längsta långbordet i mannaminne. 

Vi åt och drack och pratade och så åt vi lite til och drack ännu mer. 

Några minnesvärda ögonblick:

– Zandra lämnar över en present, ett kuvert. Jag öppnar det och hittar presentcheckar på Malmen. Alltså! Vi har ju en tendens att gå dit för att vi (läs: jag) vill ha:

1. Gott om plats att röra sig (det gamla i det?).

2. Ha ungefär lika långt att gå från våra respektiva bostäder (rättvist).

3. För att kanske se en glimt av E-types hårman.

Så hade Zandra ringt upp Malmen och frågat om de sålde presentkort och slutligen hamnat hos en chef. Eftersom de inte hade nog med presentcheckar tog hon cykeln och trampade förbi alla Scandic i innerstaden, på jakt efter fler. Haha, skrattar bara jag tänker på det.

– Kristoffer klättrar uppför en stege fäst på väggen på Morfar Ginko för att be de hippa DJ:sen att sänka musiken för att de ska sjunga för mig. Och det gjorde de – jag kom tillbaka från toaletten och där stod helt plötsligt alla och sjunger allsång. Fint!

– När vi hamnar på Marie Laveau där vi möter upp Ninna Prage (tjejen med Stockholms hetaste byline-namn) och står och hänger bakom DJ:båset och jag MÅSTE presentera mig för den äldsta brodern Gallagher som var där och spelade. Jag bara: ”Hello, Paul, great to hear you play Oasis!” (han spelade ”Don’t look back in anger”).

Ja, sedan var hela kvällen full av massor av fina ögonblick. Så glad för så många kom och ville fira.

I dag går Basshunter äntligen in i ”Big brother”-huset. Ända sedan jag kom över informationen i torsdags kväll har jag längtat.

Jag älskar nämligen Basshunter. När ”Boten Anna” släpptes hade jag alltid på MTV för att få se videon ännu en gång. 

Hur kan man inte avguda en person som:

1. Har jättesvårt att sjunga på ”rikssvenska” för att han är hallänning. ”Hon kan banna, banna dig så håååt”.

2. Tar med en TRAMPBÅT i sin tuffa technovideo och liksom slår ut med armarna när han sjunger: ”Hon röjer upp i våran kanal” med en blinkning till att han befinner sig i en kanal.

3. När låten kommer i gång och en sval kvinnoröst frågar: ”Are you ready for take off?” – ja, då STÄLLER Basshunter sig upp i plasttrampbåten OCH DANSAR TECHNODANSEN! Det finns absolut ingen ironi i det heller – det är som att det är ”helt vanligt” att stå där mitt på blanka dagen och technodansa i en trampbåt hyrd per timme.

4. När ”Boten Anna” blir lite sorglig mot slutet och Basshunter inser att det är en ”väldigt vacker tjej” och inte en ”bot” – gud, älskar det partiet.

Lyssna igenom mästerverket här.