Den här likören hade min kille handlat på sig och ikväll tog jag mig ett litet glas. Det var urgott. Det är en amaretto cream – det vill säga typ 17% -ig, krämig likör med smak av mandel. Påminner om sådana där goda italienska biscotti fast i flytande form och med alkohol. Trots att det antagligen klassas som en tantdryck kan jag varmt rekommendera ett glas (eller tre).

Alltså, jag måste stiga upp typ kvart över fyra i natt. Det är ju omänskligt. Jag borde med andra ord sova just nu. Men det gör jag inte.

Ni som kan Paris nattliv bra – har jag fattat det hela rätt om jag tror att området runt Oberkampf/Belleville är lite arty, indie, elektro, alternativt? Som Debaser ungefär? Och Maraiskvarteren kvällstid är mer upscale, coolt, men ändå småalternativt – tänk Riche. Och slutligen då att Champs Elyssées är mainstreem-bankir-snobbigt som Sturecompagniet?

Jaha, så har man också hunnit med att identifiera ett skadedjur som invaderat mina föräldrars hem och tagit reda på hur man slipper betala anticimex-notan. Det finns mycket man kan ha internet till.

En mottfjäril tydligen

Igår kom jag tillbaka till stan. På kvällen drog jag till min syrra på hemlagad pizzamiddag med min andra syrra och min lilla kusin som är 15 och hennes bästis. Vi var alltså ett helt tjejgäng från olika generationer som talade om karriär (vad ska jag välja på gymnasiet?), lyssnade på Hassanbusringningar (måste få yngre generationen att förstå nittiotalshumor), skämtade om The Jonas Brothers och hyllade Idol-Johan (som alla ville adoptera – även femtonåringarna). När jag var femton var jag missförstådd och svartklädd. Dagens femtonåringar är ursnygga, har sjukt bra koll på allt och coola kläder. Nya tider, I guess.
Sedan åkte jag hem och drack något glas rött med min kille och plöjde veckans skörd av Criminal Minds (Matthew Gray Gubler-crush) och 90210 (häckling på väldigt hög nivå).
Nu är det dags att leta upp pass, pesetas och piletter för i morgon bitti drar vi till Paris. Igår sa min kille typ: ”shit, planet går väl tidigt – vid tio va?” Jag bara: ”eh, vi LANDAR i Paris vid tio”. Med andra ord måste vi gå upp innan vi har somnat i natt. Den här gången ska jag inte packa för två månaders resa. Men mitt lilla väsk-parapluie ska med om det börjar regna. Och idag talar jag endast franska för att vara fräsch inför morgondagen. Synd bara att jag använder spanska ord hela tiden.

Just nu är min absoluta favorit-historiska-person ingen annan än Karl II (eller Carlos II om man vill låta världsvan). Han var Habsburgare (släkten som satt på typ halva Europas troner runt 1500-1600-talet). Och mycket kan man säga om Habsburgarna men det mest framträdande med dem verkar ha varit deras girighet kring att hålla Europas troner inom familjen vilket ledde till att allas mammor också var deras systrar och fastrar och så vidare. Ta gärna en titt på Karl II:s släktträd för en genealogisk chock. Detta ledde givetvis till hård inavel och den som drabbades värst av denna släktorgie var Karl II som var kung av Spanien under 1600-talet. Eller i själva verket var det hans mamma som regerade eftersom Karl gick under namnen Karl den Vansinnige och var både gravt missbildad och mentalt efterbliven och då uppenbarligen också galen. Han lät kropparna från döda familjemedlemmar grävas upp ur gravarna så han kunde titta på dem till exempel. Sedan gifte han sig två gånger. Den första frun dog när hon var 27 av typ sorg för att han var så hemsk. Det var henne han grävde upp för övrigt. Man skulle kunna sammanfatta hela Karl II:s liv som en tragedi. Men en fascinerande sådan. Hur skulle du känna om du blev bortgift med honom? (Jag hade dött av sorg långt innan jag fyllde 27).


En härlig ung kung – Karl den Vansinnige

När min kille sprang omkring på Onoff och vände på iPods, klickade på minilaptops och synade stora tv-skärmar så hittade jag en stol med denna shiatsu-massagedynan. Jag satte mig och tryckte igång demoknappen och fick således en hårdhänt shiatsumassage där i butiken. My god, vad underbart. När programmet hade körts klart tryckte jag på start igen. Sedan gjorde jag det ytterligare tre gånger. Då hade det bildats en diskret kö vilket gjorde att jag till min stora besvikelse fick lämna den där drömstolen. Sedan var min rygg ganska okej i typ en halvtimme. Senast den var det måste ha varit runt 1990. Synd bara att den kostade tvåtusen spänn.

Jag har just återvänt till skogen efter en dag i Norrköping. Det var en oerhört konstig stad. Första intrycket var visserligen vackra hus från förra sekelskiftet men när vi hade parkerat och satte igång att plöja igenom affärer så insåg jag att hela centrum verkar vara byggt av små köpcentrum. Så fort man hade gått igenom ett köpcentrum så gick man fem meter utomhus så tog nästa köpcentrum vid. Efter tre, fyra stycken började det hela kännas som en mardröm i konsumtionshetsens namn – ni vet att man går och går men aldrig tar dessa köpcentrum slut.
Förutom det var det bra. Vi åt wok. Kanske på Norrköpings finest ställe. Eller inte. Det verkade hänga ihop med ett kebabhak så det var väl inte guide michelin-nivå.

Här på landet läser man det man kommer över. Jag plöjde nyss igenom en Se & Hör från 2002. Det var spännande på något sätt. Jag kände mig som en sierska – ni vet en sådan där som kan får jobb på Året runt och hitta gamla vigselringar och glasögon som gamlingar har förlagt enbart genom tanken. Jag läste en artikel om prinsessan Madeleine och hennes dåvarande kille som semestrade med kungafamiljen och bara: ”ge honom ett par månader så tallar han prinsessan på bröstet på paparazzifoto och hamnar i rättegång för misshandel”, siade jag för mig själv. Sedan höll jag upp ett finger i luften, kisade och nickade allvarligt – ”jag har en stark känsla av att prinsessan kommer att träffa en kille som heter Johan, nej förresten Jonas – en mörklockig jurist utan skandaler i bagaget”, mässade jag för mig själv. Sedan fnissade jag åt mina siarkunskaper och vände bladet och fann Agneta Sjödin på bild med Deepak Chopra. Då insåg jag att jag hade förlorat min förmåga. Jag kunde inte se vad som skulle förändras i hennes liv om sex år. Och där var jag väl egentligen inte helt fel ute.

Idag har jag hittills hunnit både skjuta lite med gevär på tomten och jogga runt sjön. Resten av eftermiddagen kommer troligtvis fortsätta men en korv med bröd och prickskjutningstävling med min kille. Livet på landet är speciellt och inget går upp mot att leka lite amerikansk redneck en vanlig tisdag.

This is my property – don’t even think about trespassing!