Solsemester i Vinterviken med Anna och Kristin. Vi ligger högt upp på en hemlig klippa och solar oss röda. 

Jag såg just en tant gå förbi på gatan med en H&M-påse från sent åttiotal. Vilken nostalgi! Jag har inte sett de där bruna påsarna med limegröna och lila detaljer sedan jag rotade runt bland gamla kläder på vinden för ett tag sedan. Nu fylls tankarna med kritvita superloose-jeans, blommiga bodys och snusnäsdukar. Alla attiraljer för att framgångsrikt ta hem segern på minidiscots danstävlingar i en källare långt ute på den skånska landsbygden 1989.  

I dag har jag sovmorgon. Jag jobbade nämligen till närmare 23 i går då jag gjorde en roadtrip till mys-Ernst inspelningsplats. Åh Ernst alltså, så trevlig människa. Det var värt femtiotvå timmar i bilköer genom halva landet för att få göra den intervjun.

Men i dag fick jag sova. Men en plötslig sovmorgon mitt i veckan gör att kroppen tror att man har försovit sig hela tiden. Har vaknat med ett ryck varje timme och dessutom drömt mardrömmar. Typ att jag bloggade om någonting harmlöst och sedan hade jag femton missade samtal från någon skivbolagsboss som bara: ”Du har avslöjat sekretessbelagda uppgifter från vår koncern i din blogg. Ta bort inlägget annars stämmer vi dig på miljonbelopp”.

Vad betyder sånt? En underliggande rädsla för att göra fel? Vanlig paranoia?

Nu ska jag tvätta mitt tagelhår. Sedan ska jag få träffa en viss Popjunkie-Levi över en lunch för allra första gången! Undrar så om han är bäst på Kate Moss festivalklädsel genom åren efter sin mor eller helt enkelt besitter en djupare champangekunskap som sin far.

Morgonen man fyller 30 vaknar man fylld av nostalgi verkar det som. Man tänker tillbaka på den tid som flytt, glorifierar den, bättrar på några minnen, censurerar bort tråkigheter och snart kan man se tillbaka på en tonår och 20 something som en helt fantastisk tid – som gjord för att skriva en generationsroman exempelvis. Eller ett filmmanus i alla fall. Sedan gör man kanske inte det utan skapar istället en blogg.

I alla fall. Eftersom jag älskar nostalgi är jag givetvis besatt av bloggen I’m Remembering som består av bilder på saker man snubblade över när man var liten (för folk som är födda mellan 1976 och 1983 skulle jag tro).

Det som först slår mig när jag bläddrar bland bilderna är dock den fantastiska avundsjukan över att inte få ha vuxit upp i USA. Allt coolt fanns där och på åttiotalet var Sverige i bästa fall lika hippt som Vitryssland.

Men sedan ler jag åt Zelda-spelet (som jag minns hade sjukt bra grafik (!)), Fisher Price Parking Garage (som jag lekte med som liten), Jessica Rabbit. (Gud så jag älskade Jessica Rabbit. Ville se ut som henne när jag blev stor. Plus det hisnande i att filma både tecknat och vanligt. Helt sjukt!),  Spriografen (åh, älskade den! Köpte den på en marknad i sydspanien som femåring), Den oändliga historien (fortfarande en av mina favoritfilmer – och soundtracket! Limahl älskade jag!).

Och sedan fortsätter det med barndomsnostalgi och en ganska stor portion avundsjuka på de amerikanska barnen.

Alltså, jag orkar inte med mig själv längre. (Eller dammet som ligger över exakt hela lägenheten).

Det kanske inte framgår exakt hur bränd jag är i ansiktet på den här bilden men jag kan garantera att så är fallet. I dag har jag nämligen pressat exakt hela dagen ute på bryggan i en solstol. I går chockade jag mig själv svårt när jag joggade runt hela sjön. Konsekvensen av det är att jag inte kan gå i dag. Däremot kan jag skjuta luftgevär – sprängde en colaburk 13 meter bort med darrande armar. Nu grillas en kyckling på webergrillen och väskor packas. Ikväll kör vi mot Stockholm igen och i morgon är det nya tag som gäller. (Och gröntonat ansiktssmink för att minska på rödfärgen).

Det där med att man egentligen gillar en viss sorts musik. Ja, det kanske man gör, men jag vet inte om jag har sagt att en av mina favoritlåtar råkar vara Sisqos gamla nittotalsdänga ”Thong Song”. Det är nästan omöjligt att inte älska en låt som handlar om stringtrosor liksom.

Definitionen av midsommaridyll skulle jag tro. Rödmålat 1600-talstorp check. Söta små barn check. Gräddtårta med jordgubbar check. Tre generationer check. Strålande sol check. Och så vidare. 

Midsommarsolande på bryggan. Privat strand kan aldrig överskattas nog. Nu vill jag bara att solen kommer fram ordentligt så jag blir kräftröd lagom till jordgubbarna. Glad midsommar allihop!

Eftersom min syrra på grund av svinhöga klackar och ett skämmigt fall mitt på blanka dagen i London för ett par veckor sedan bröt handen kan hon inte riktigt ta hand om sig själv (exempel: i morse efter duschen fick hon föna sitt gips för det hade blivit blött). Därför utfodrade jag henne ikväll. Hon tog med en flaska skumpa och sedan tog Niklas foton på oss när vi var svinfula för att han skulle testa sin nya systemkamera. Vi fick lite sämre självförtroende men hade ändå en trevlig kväll.

Annars tänkte jag om någon är Twilightintresserad så kan ni läsa mitt knäck bakom kulisserna på presskonferensen i går här.

En bild jag hittade på minneskortet på min syrra och mig från tidigt i våras.