Fredagkvällen blev en skön blandning av vin, middag och IKEA-byggande. Jag och syrran lämnade N åt sitt öde vi elva. Då drog vi till Sturehof och O-baren. Där var det som vanligt alldeles för mycket folk och inte speciellt bra musik. Efter danskmöte drog vi oss bort till Riche. Där hängde tusen hoppfulla töntar utanför och minst lika många självupptagna inne. Lilla baren var en klaustrofobisk mardröm och väl upp vid köket fick man syn på Ebbott i The Soundtrack of our Lives ragga på två tjejer som säkert var hälften så gamla som han. Vi smet igenom stora baren och kallade det en kväll.

Kom alltså hem tidigt och gick och la mig. Nu är det tvättning på gång som förhoppningsvis följs av brunch på String och sedan en tur till Galleri Konstrast och World Press Photo-utställningen om nu min hemska magkatarr bara kan ge upp. Jag menar, tio Rennie borde neutralisera vilken syra som helst. Jag väntar….

Syrran kommer hit sen och ska äta. Ska laga något som även hon tycker om. Då kan vi hänga här innan vi ska vidare ut med danskarna.

N ska väl ändå bygga vidare på sin groteskt stora garderob som Mia och jag fick nöjet att hjälpa till att släpa upp tre våningar i femtusen omgångar (kändes det som) igår kväll. Våra armar kändes som spagetti efteråt. Jag var klädd som en stay-at-home-mum medan Mia körde på den blonda, sexiga, urringade flyttkarlsstilen. Mycket hett.

Dålig och stressig morgon och förmiddag ska förhoppningsvis nu ändras till trevlig och bra fredageftermiddag och kväll. Keldas thaisoppa hjälper mig på vägen. I kväll är det reunion med Jylland som gäller. Danskarna invaderar. Jag tyckte vi kunde ses på ett stimmigt ställe eftersom vi ändå inte förstår varandra. Ska finslipa min jyskdialekt under eftermiddagen.

Jag har, i likhet med mina systrar och vänner, väldigt lätt att tappa intresset för en kille som på något sätt uppför sig fel enligt den mall som jag själv skapat. Denna mall är på inget sätt spikad utan revideras på olika sätt vid möte av en ny person. Man kan kort och gott se den som en mall där man letar efter fel hos potentiell framtida partner. Det är inte särskilt lätt att klara sig igenom denna hinderbanans savoir-vivre . De allra flesta faller bort redan vid de första träffarna.

Jag tycker exempelvis att vad man äter säger mycket om en person (allt från kreativitet till hälsosynpunkt). Därför har många dejter fallit igenom på maten helt enkelt. En gång var jag hemma hos en kille som på alla sätt var en avundsvärd dejt för många tjejer. När han gick på toaletten fick jag syn på ett Ica-kvitto på soffbordet. Det var hans veckohandling som låg framför mig och en och en halv decimeter text fick mig att tappa intresset. Han hade bland annat köpt fiskpinnar (jag avskyr halvfabrikat och barnmat), kokt medwurst, någon färdigrätt och konstig frukt så som vindruvor. Vi sågs aldrig mer.

En annan kille jag dejtade ett tag hade de mest besynnerliga frukostvanorna. Han hade ett gediget utbud på smörgåspålägg men alla var konstiga och oätliga för min del. I min värld äter man ost, skinka/kalkon, färskost eller grönsaker och that’s it till frukost. Han åt kaviar, mjukost ja, man kan sammanfatta det som att han åt allt som finns på tub. Vi sågs heller aldrig mer.

Jag menar inte att jag är en förespråkare för ett fett- eller sockerfritt leverne, absolut inte. Det är bara så att vissa maträtter tycker jag bara, helt enkelt är äcklande. Exempel på detta är (utöver ovanstående): blodpudding, tonfisk i burk, korvar (allt som innehåller mixat kött), stora bönor och små fiskar, typ sardiner.

Jag är däremot ett stort fan av både Big Mac och pasta, ost och vin, pizza och chokladkakor. Ja listan kan göras lång. Det är N också. Jag minns den första frukosten jag skulle äta hemma hos honom och jag bävade självklart. Fram dukar killen vettigt bröd, min favoritost och rökt skinka. Jag tror det var då jag förstod att han var en keeper.

Nu blev jag lite nostalgisk och kände för att förnedra mig och min syster. Här sjunger vi kareoke på Intims bar i vår spanska by. Vi gör ju självklart succé. Jag kan tillägga att låten var Crazy med Britney Spears. Kanske en av våra mest klockrena, minnesvärda stunder…

And for the record: sådär tjock är jag faktiskt inte på riktigt!

Här kommer en bild på vår lilla spanska by. Fotot är taget från en restaurang mittemot som står på pålar i vattnet dit vi tog oss med motorbåten för att äta Paellalunch med kompisarna. Bergen bakom har vi bestigit. Ville bara visa hur fint det är där.

Jag var ute och sprang precis – nåja – joggade i alla fall och möttes av en störtskur. Alltid lika kul att dränkas under sin joggingtur.

Jag sprang längs den karga Hammarbykanalen. Det är skönt att springa där – det är bara kullersten och industristämning. Det passar mitt humör. Dessutom går det att andas när man är vid vattnet. Jag har en tendens till (eller snarare lider av) klaustrofobi och därför kan jag också lätt känna mig kvävd i städer utan hav.

Jag sprang förbi ett nybyggt hus vid Danvikstullsbron och där verkade finnas i alla fall en nio-tio lediga lägenheter. Jag kanske kan få en av dem?

Igår tog jag Anna och Hen en långfika vid Birger Jarlspassagen och diskuterade som alltid vitt spridda ämnen som på ett eller annat vis oftast leder till en uppeldad feministisk diskussion. Detta även igår. Vi kom också in på samtalsämnet ”jobbiga typer som gärna raggar på en”.

Jag tror vi kom fram till att den värsta typen vi vet är den där killen som varken är det minsta snygg men heller inte anskrämligt ful, som antagligen är ganska cool i sin KTH-klass/tuff på ingenjörsjobbet men räknas som en tråkigt ingenting-människa i vår hemska elitistiska värld. Han bär troligtvis skjorta och chinos/mainstream jeans och brukar av någon anledning vara lång och gänglig.

Det är dock inte utseendet vi irriterar oss på här, utan raggningsstilen. Vi misstänker att dessa killar har läst alla dejtingböcker man kan komma över, inklusive Neill Strauss The Game såklart och inleder således raggningsattacken genom att komma fram till dig (alltid utan mutal ögonkontakt innan) och säga något i stil med: ”Eller hur är du en sån tjej som…?” Då svarar man i princip alltid: ”Nej, snarare…..” Alternativet  är att han kommer fram och säger: ”Jag måste bara säga att du är så vacker/snygg!” Vad svarar man på det? ”Tack, eh..detsamma?” Det är efter dessa inledningsfraser han slår i sina sugproppar och vägrar sluta snacka hur ointresserad man än försöker vara. Jag är inte den typen som skulle säga till en trevlig stackare som faktiskt tagit mod till sig att komma fram att han ska pysa. Jag står kvar alldeles för länge och är avmätt trevlig tills jag får tillfället att säga att jag måste leta efter mina kompisar. Då blir han oftast sur.

Killar här kommer alltså några enkla raggningstips:

• Gå aldrig fram till en tjej som du inte fått ögonkontakt med innan – alltså, gå bara fram till någon som vet att du existerar.
• Avbryt aldrig tjejen när hon står i samtal med annan person/kompis/kille, vad som helst. Det är bara störande och drygt.
• Om du kommer fram – säg INGET om att hon är snygg (det fattar hon att du tycker annars hade du ju inte kommit fram) eftersom det sätter dig i ett underläge direkt.
• Stå inte och tvångsprata med henne hela kvällen utan droppa någon mening om allt eller inget och gå sen en runda och le när du får ögonkontakt med henne igen. Då kommer du märka om det är läge att snacka något mer. Ge alltså tjejen lite space: var charmig och trevlig men inte desperat på.
• Säg aldrig, aldrig: ”Du är väl inte en sån där feminist va?” Då blir du både nobbad och riskerar att få ditt namn draget i smutsen för alltid (kvinnor pratar med varandra och på toaletter på uteställen är folk inte sena med att hjälpa en syster i nöd. Om man ser en syster tala med en idiot till kille så upplyser man denna okända tjej om detta. Det är därför hela killgäng ibland orättvist kan hamna ute i kylan för att en av killarna uppfört sig illa).

Lycka till!

Jag älskar läppglansen Lip Venom från L.A-märket DuWop just nu. Det går att köpa för en dyrare penning på c/o Stockholm eller på Mrs H (finns även på nätet). Det förstorar läpparna och Buttercup är den godaste smaken. Bara så ni vet.

Idag, dag nummer tre på nyttighetsveckan, blir det vit fiskfilé i ugnsform med ett täcke av broccoli, grön paprika, hackad rödlök, hackad tomat, salt, peppar och en spansk fiskkrydda. Till det serveras quinoa och en apelsinsås gjord på mini fraîche, skal och saft av en apelsin och fiskbuljong.