Jag har just sett The Road to Guantanamo. Den var bra. Eller snarare: den var helt sjuk. Alla mina tidigare övertygelser och åsikter bara förstärktes.

Några exempel:

• Det är idiotiskt att sticka från Storbritannnien till typ Pakistan på semester för att sedan på lite skoj åka över till Afghanistan ”för att kolla läget” när det är krig.
• USA är världens värsta land.
• USA följer inte några krigslagar eller Génèvekonventionen.
• Militären är ett exempel på den patriarkala mansvärlden när den är som allra värst.
• Den amerikanska militären saknar all form av empati, diplomati och förstår inte männsikovärde – exakt samma problem som tyskarna hade under andra världskriget och så vidare.
• Religion är som opium för folket.
• Jag vill lappa till alla inblandade i alla krig – en ordentlig slap in the face är vad de förtjänar, de dumma männen.
• Jag måste bli världsdiktator så jag kan få slut på dumheterna.

En mycket sur och irriterad Malin ska nu gå och lägga sig.

Efter en ordentlig powerwalk på förmiddagen mötte jag upp syrran på Götgatan. Drog till SoFo och inom Beyond Retro där ett bra band spelade. Vi tittade på konstiga klänningar och lyssnade på musiken. Sedan vandrade vi vidare till String där vi fikade. Jag drack en smoothie med allt i. Nu ska jag tänka ut vad man kan äta till middag. Ska nog också baka en smulpaj. Med jordgubbar och blåbär.

Shit! Både jag och N råkade somna till på soffan och vaknade inte förrän nu! Vi som skulle äta god middag och sen kanske gå ut! Frisk luft och skogspromenad är tydligen inget att rekommendera!

Jag har precis kommit hem från skogen. Det var jag, fyra andra vuxna och en bebis som vallade oss i naturen denna vackra lördag. Det här med naturen är väl inte riktigt min grej. Inte min systers grej heller. Hon spatserade runt bland svampar och träd i puffblus, guldskärp och guldskor. Jag var inte mycket sämre.

Vi som är uppväxta långt ut på landet där allt är tyst och naturen är det enda man ser, har alltid längtat oss galna efter urban miljö. Det var därför vi flyttade direkt till storstäder efter studenten. Jag älskar asfalt och höga hus. Jag gillar också att man kan få tag i mat eller en liter mjölk mitt i natten. Jag älskar att det faktiskt alltid finns något att göra till skillnad från landet då det aldrig finns något att göra överhuvudtaget. Jag gillar att bussen går oftare än varannan timme under rusningstrafik, som den gjorde där jag växte upp. Detta gör att jag inte fascineras av skogen. Det kan visserligen ibland vara skönt att gå en runda i ödemarken och göra något annat än att hänga istan, men bäst trivs jag fortfarande mitt i smeten. Det är trots allt roligare att hänga i Brunogallerian jämfört med att planlöst vandra omkring på ett fält alt. grusväg. Det är också mer spännande att gå ut i storstaden jämfört med att sitta hemma och få lappsjuka (alternativt ta sista nattbussen hem kl 01.30 – ni kan inte förstå hur många ”Askungen” jag fick göra under gymnasietiden). Att träffa kompisar och ta en fika på Grev Turegatan är också roligare än att vara den enda 78:an i byn och bara ha yngre eller äldre killar att leka med.

I min värld vinner staden över landet.

Oj, har kvicknat till nu. Jag var ju helt borta i morse. Undrar vad som var fel på mig? Kanske någon som drogade ner mig? Eller en skräckkoma av The Ring? Eller gammal mat? Vad vet jag? Borta var jag i alla fall – minns ingenting.

Följde med Syrran på hennes shoppingtur och hittade själv en söt liten baskermössa. Nu är det visserligen sensommarväder så den får jag vänta med att använda. Jag tänkte att den skulle vara bra nu när rötterna i min blondering börjar växa fram. Får nog helt enkelt färga om håret istället.

Systrarna har ännu en gång intagit N:s lägenhet. Stackaren ligger och kollar på cykling på DVD, Syrran går modevisning med sina nya kläder och skor och Mia skriver hemtenta. Själv springer jag mest runt och stör folk.

Ett glas vin och prosciottoskinka nu. Mmm, det är helg!

Snyt, snyt, host, host – undrar när den här löjliga förkylninen ger upp. Håller på att deala till mig lite starkare hostmedicin och sjuksköterskan skulle i sin tur deala med läkare. Vi får se hur det blir.

Började gårdagens morgon med en jättelång powerwalk över halva Södermalm. Jag var rätt död när jag kom hem och föll ihop i hallen. Tyvärr lider jag av samma hallucinerande tankar idag, nämligen att jag ska gå supersnabbt genom Söder igen. Hmm, jag är ändå så sjukt förvirrad idag (det tar en minut per ord att skriva för mina fingrar väljer tvångsmässigt andra tangenter, jag går in i väggen istället för genom dörren, kan inte läsa något på skärmen.) Hmm, jag tror att jag egentligen sover fortfarande och befinner mig mittemellan sömn och vakenhet. Det känns skumt. Det kan jag lova.

Dags att laga mat. Ikväll blir det vitlök-och-örtmarinerade lammfärsbiffar med ugnsbakade rotfrukter och matlagningsyoghurt. Mums. Sen tror jag inte att det är omöjligt att kvällen avrundas med Ben & Jerry´s Phish Food-glass. Inte dåligt för en torsdag!

Vad sjukt! Jag hängde på mitt favorittillhåll i den virtuella världen, nämligen myspace.com och kollade runt lite. Döm om min förvåning när jag råkar ramla över en gammal killkompis från tiden jag bodde i Frankrike. Vi har inte hörts på över åtta år men återupptog alltså kontakten idag. Hans liv såg i alla fall likadant ut nu som då. Sångare i ett indieband på knacklig engelska. Tryggt att veta. Det sjukaste var nog att en av hans vänner på myspace råkade vara syrrans ex, även han från sniglarnas land, men från en annan stad. Världen är liten. I alla fall myspace.

Mitt soundtrack denna eftermiddag är Metric´s Poster of a Girl.

Det var trevligt i går kväll på Klubb Luminol. Två bra band, billig öl, och många goda vänner. Lilla My var nyklippt och fin och Mia hade råkat färga håret till en glamourmodellsnyans. Hon fick heta Carolina Gynning hela kvällen. Trots det var hon faktiskt snygg. Mia underhöll oss med sjuksköterskans historia och beskrev med utmärkta charader hur folk dog på 1600-talet ( t ex: genom bett av galen hund, av sorg, av galenskap eller av svält liggandes på gatan).

Vi roades också av gårdagens avsnitt av Cityakuten då Luka och Abby är på sin första date och Luka dödar en snubbe genom att dunka hans skalle i asfalten alltför många gånger. Tänk om ens kompis hade varit på en första-date med en kille hon gillade och man frågade:

-Hur var det nu på daten igår?

-Jo, det var jättemysigt. Vi åt gott, pratade en massa… Men…hmmm.. på vägen hem hände en lite jobbig grej.

-Va! Vadå för jobbig grej?

-Nä… jag vet inte…

-Men säg!

-Jo… han dödade en snubbe. Men annars var det supermysigt!

-Ok…. bra I guess??

Assjukt. Jag hade inte pallat data någon som slår ihjäl någon på första daten. Inte på andra heller. Det är sånt man sparar till fjärde eller femte daten.