Kolla vilken fin bild min syrra har lagt upp. Den är tagen i London när hon var fjorton år gammal. Ursöt.

Nu tänkte jag att vi skulle göra en liten grej här på bloggen. Jag blev inspirerad av den här artikeln i Aftonbladet – bilder på kändisar med och utan smink. Jag tänkte att vi inte skulle vara sämre. Därför lägger jag upp två bilder på mig själv – en riktigt hemsk bild där jag är osminkad (lägg märke till att jag har många bilder där jag är osminkad men ljuset faller så bra så det ser ganska okej ut ändå – nu tar jag det fulaste jag kan hitta bland alla mina bilder) och en bild där jag har smink. Ert jobb är att lägga upp samma sak i era egna bloggar: en bild på er själva utan smink och en med. Sedan länkar ni till ert blogginlägg i mina kommentarer så ser vi hur många som vågar ställa upp! Kör!

Igår sändes ju Britney: For the Record på amerikanska mtv. Idag har jag således scannat av hela internet i hopp om att på lagligt alternativt olagligt sätt få tag i den 90 minuter långa dokumentären. Tyvärr har utdelningen varit tunnsådd. På mtv.com kommer man att kunna se dokumentären online från och med den 3:e december klockan 20 eastern time. Det innebär att vi i Sverige får hålla oss till tåls till två på morgonen den 4:e. Eller så väntar man till solen har gått upp den 4:e helt enkelt. Torsdag alltså. Ni som har lite mer tålamod än jag kan ju vänta tills lördag då tv4 sänder dokumentären.

Jag läser den här artikeln om exekutiva auktioner i kronofogdens regi och börjar fundera över hur mycket billigare man skulle kunna få tag i en hyfsad bil om man började springa i det där garaget vid Odenplan där de håller till. Det är ju visserligen en del gambling när det gäller de där auktionerna – man får inte ens provköra bilarna. Men sedan kan man ju ha lite flyt och komma över en perfekt fungerande bil för en spottsyver. Och det vore ju onekligen praktiskt.

Sedan börjar jag tänka på var dessa bilar kommer ifrån. Jag ser de där familjerna framför mig. Familjer där ekonomin inte har gått ihop, där de desperat börjar ta korta lån för att bibehålla den standard de är vana vid – för att barnen inte ska blir oroliga eller skämmas i skolan. Till slut går det för långt och familjen kan inte betala tillbaka sina lån – allt rasar och kronofogden knackar på dörren och tar alla deras saker av värde. Först åker platt-tv:n ut. Sedan ryker den fina stereon, den nya soffan och hemmabiosystemet. Därefter tar kronofogden bilen. Nu måste familjen sätta sig på bussen när de ska åka och handla eller ta sig till barnens fritidsaktiviteter. De där barnen kommer inte att kunna säga till sina kompisar att ”Pappa skjutsar till matchen på lördag”. För familjen har inte längre någon bil. De har ingen bil och det är jag som står där och funderar på att köpa den för en spottsyver. Och där brast mitt ömtåliga hjärta.

Alltså, jag klarar inte sena nätter längre. Jag är helt förstörd dagen efter. Kan inte fester sluta klockan elva istället för klockan fem? Då hade jag kunnat ha värdigare söndagar. Jag och min kille åkte till Enskede och åt middag hos svärföräldrarna. Vi fick supergod fisk. Sedan drack vi glögg och jag bläddrade igenom de tre senaste Allt om mat. Innan vi åkte fick jag ett par ursnygga svarta stövlar i ridstövelmodell som Niklas mamma inte kunde ha. De är hemskt snygga med min nya svarta kappa. Nu har jag spränghuvudvärk och längtar bara tills det är måndag och ny dag utan trötthet och betongkeps. Innan jag går och lägger mig ska jag dock äta två Dumlekolor som min kille köpte till mig på 7eleven.

Igår var det alltså Tobbes 30-årsfest. I en etta i Vasastan trängdes en fyrtio pers som drack drinkar, lyssnade på musik, babblade, spillde vin, skrattade och dansade tryckare tills grannarna började ringa och klaga. En lyckad kväll med andra ord.

Tobbe öppnar presenter

Min syrra Mia och Jennifer

Jag dricker limedrink

Mina syrror snackar och fnissar

Den gigantiska och vansinniga presenten

En liten olycka med rödvin

Min syrra Anna, vår fina vän Tobbe och jag

Jag har tillbringat kvällen och natten på en fab 30-årsfest hos en av mina bästa killkompisar. När natten blev sen och de bästa indie-hitsen (och för all del nittiotalstryckarna) hade avklarats – då saknade jag min kille så mycket så jag tog en taxi från Roslagsstull till Skanstull (vilket för er icke-stockholmare innebär rakt genom stan – från norr till söder) för tvåhundra spänn. Well, i vilket fall som helst så hade t-banan slutat gå så jag behövde inte känna ångest över mitt beslut. Älskar att åka taxi genom Stockholm på natten. Det är så fint och underbart och mäktigt och stort för att vara Sverige. Älskar’t. (Tyvärr sov min kille gott när jag slutligen anlände hem och jag kom på att han skulle cykla med sina polare imorgon så jag vill inte väcka honom även om det är så kul att babbla bort några timmar med den där härliga och snygga snubben.) Jag värmde istället upp min halva pizza som jag strategiskt hade lämnat kvar. Sov gott, ni som är vakna – er andra bloggar jag för imorgon!

Hahahaha. Kan knappt andas. Dör ännu en gång.

Det här nya stället i min gamla hemstad Helsingborg känns som något som kräver ett besök under julledigheten. Jag får lite vibbar från den utmärkta restaurangen Zink grill här i Stockholm – frukost, lunch, middag och barhäng – en ambitiös satsning. Att stället dessutom ligger på vackra Stortorget gör ju att inredningen känns klockren. Sedan bor mina föräldrar på krypavstånd därifrån så det finns liksom inga ursäkter att inte kika in.

Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrev för någon sommar sedan. Det är en ganska trevlig djupdykning i semesterflirtar. Det tycker jag ni ska läsa om här.