Aftonbladets kolumnist Oisìn Cantwell ger sig nu in i debatten – och skriver att det förvisso är nödvändigt att regeringen ser över assistansersättningen, men att det är ”oacceptabelt om besparingar leder till att ansvaret vältras över på anhöriga till funktionsnedsatta personer”.
Läs hela kolumnen här.
Över 400 läsare har hört av sig till Aftonbladet via mejl med åsikter och synpunkter på den personliga assistansen och Aftonbladets granskning ”När hjälpen upphör”.
Många är upprörda. De berättar om liknande erfarenheter, hur assistanshjälpen plötsligt upphört eller antalet timmar minskats, utan att hjälpbehovet minskat hos den funktionshindrade.
Föräldrar berättar om situationen för sina barn och om den egna situationen. Om hur de måste kämpa för att barnen ska få hjälp. Eller om sin oro för att barnet plötsligt ska mista assistansen.
I min värld, som mamma till en liten flicka på 9 år med grav funktionsnedsättning, lever jag numera i ständig oro över vart vi är på väg i Sverige. Dagligen blir jag påmind om barn runt omkring oss som blir av med sin assistans eller får timmar indragna. Barn som har ett enormt och många gånger livsnödvändigt behov av personlig assistans.
Jag skulle vilja sätta fingret på en öm punkt: hur skulle politiker och beslutsfattare i Sverige själva se det om någon sa till dem att deras barn, syskon eller föräldrar inte längre har rätt att äta? Att det inte är ett grundläggande behov?
Ska det spela roll HUR man får i sig näring? Om det sker genom munnen, genom en sond i näsan eller genom en gastrostomi? Att man på ett så desperat, uppenbart sätt försöker skära ner kostnaderna för en grupp människor som lever ett så skört liv anser jag är fullständigt oacceptabelt!
När Försäkringskassan sedan hänvisar till det s.k. föräldraansvaret blir man fullständigt chockad! Det är lätt att slå sig på bröstet och säga att vi i Sverige är så duktiga på att rädda för tidigt födda barn, att vi kan behandla stroke-patienter, rädda svårt trafikskadade människor och rehabilitera.
Att vi har en mycket god sjukvård. Men sedan då? Har vi då inte också en skyldighet att ge dessa människor ett värdigt liv? Att ge dem möjligheten att leva, inte bara överleva.
Tack vare assistansen är vi många som kan ge våra barn ett värdigt och meningsfullt liv! Vi kan låta våra barn växa upp i ett samhälle där allas lika värde är ett faktum. Där vi inte räknar livets värde i kronor och ören.
Men frågan är; har politikerna förmågan, kuraget och medkänslan som behövs för att behålla det så? Är de starka och kompetenta nog att stå upp för den lilla grupp människor som ofta inte själva kan tala för sig? Jag hoppas innerligt att svaret i slutänden utan tvekan är ja.
Jag vet att vi är många som verkligen uppskattar att Aftonbladet tar upp vad som håller på att hända inom personlig assistans och att även utomstående får en inblick i vart Sverige är på väg om vi inte agerar.
För vem som helst kan på en sekund hamna i en situation som gör att behovet av personlig assistans plötsligt är ett faktum. Livet kan förändras på ett ögonblick. Vare sig man är politiker eller inte”.
Mamma till 9-årig flicka
”Jag bor i Jönköping och är en av ca 16000 personer som är beviljad statlig assistansersättning. Jag är också mycket aktiv i handikapprörelsen med personlig assistans som huvudområde.
Vill säga att det är bra och glädjande att Aftonbladet gör en ordentlig granskning av en frihetsreform som är på väg att rämna. Jag tycker det är viktigt att få fram att det här inte bara handlar om en kris för själva assistansreformen och de människor som får sina liv slagna i spillror när assistansen dras in.
Utan det handlar också om en allt djupare förtroendekris mellan oss som berörs samt våra anhöriga och dem på andra sidan – staten. Jag följer debatten noga i olika grupper på Facebook. Det är inte ovanligt att jag stöter på åsikter som att ”regeringen vill helst att vi dör allesammans” eller ”svenska staten har utfärdat dödsdom mot alla handikappade”.
Själv tvivlar jag på att regeringen har en aning om hur debatten på nätet går kring rent existentiella frågor om liv och död för personer med funktionsnedsättningar i Sverige 2016.
Förutom att vara talesperson för VIMPA – Vi Personlig Assistans i Jönköpings län och aktiv i Kooperativet STIL – driver jag också en blogg om allt som direkt och indirekt berör personlig assistans och LSS”
http://thomasjuneborg.blogspot
Thomas Juneborg, talesperson, styrelseledamot VIMPA – Vi Med Personlig Assistans i Jönköpings Län
”LSS skärs sönder, pengarna måste till flyktingar. Det skapar en ilska mot invandrare och flyktingar och hos vissa ett hat trots att ingen invandrare har något med dessa beslut att göra.
Jag anser att de styrande göder rasism och främlingsfientlighet genom att ställa grupper mot varandra. De skapar ett vi och dom och en ilska mot de nya svenskarna. Invandrare/flyktingar får klä skott för det och stå till svars för sådant som de styrande bestämmer.
Grupper ställs mot varandra, vi och dom”.
Emma
Olofs familj får hjälp av en jurist på ett assistansbolag för att kämpa mot Försäkringskassan. Men den möjligheten vill ansvarig minister Åsa Regnér stoppa.
Läs mer här.
I söndags medverkade Åsa Regnér i SVT:s Agenda med anledning av kritiken mot de nya hårdare bedömningarna. Då fick hon frågan om varför regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att ”bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen” och om den formuleringen behöver tas bort för att se till att behövande familjer inte drabbas av indragen assistans.
– Vi kommer att återkomma i den frågan, säger Åsa Regnér.
I december ska hon ge Försäkringskassan ett nytt uppdrag.
Vi fortsätter granska kampen för personlig assistans och i fredags berättade vi om tvååriga Olof, som är svårt hjärnskadad, och hans familj, som kämpar i domstol för att få rätt till den hjälpen de behöver.
– Man kan inte vaka hela nätterna och sedan jobba båda två. Vad kostar det inte samhället om vi går in i väggen och blir sjukskrivna? undrar Olofs mamma Karolina Hermansson.
Upprörda läsare fortsätter att höra av sig om neddragningarna inom den personliga assistansen.
”Min bror är 37 år och funktionshindrad. Mina föräldrar orkar inte längre, samtidigt tas assistansen bort. Vi började vår kamp 2013. Vi har anlitat jurist, jag har överklagat hit och dit, men varken kommun eller FK tar ansvar. Nu är jag sjukskriven för utmattming och orkat knappt kämpa längre. ”Ett liv som alla andra” lovar LSS. Hur många 37-åringar bor hemma hos sina föräldrae mot sin vilja för att överleva??”
Utbränt syskon
”Tack för att ni skriver om socialdemokraternas hårdare linje inom personlig assistans och vilka svåra konsekvenser det får för svårt funktionshindrade personer. Jag frågar mig hela tiden vad det är för människosyn som S-ledningen har? Att slå mot de mest utsatta i samhället på det här viset är inte s-politik”.
Anders
”Det som händer är en katastrof. Som mamma till en liten kille på tre år som står i kö för att genomgå en neuropsykiatrisk utredning får jag ont i magen när jag läser er artikelserie. Jag inser att vi kommer att få kämpa på så många sätt, men har nu allt mer insett att vi även kommer få kämpa för att han ska få rätt till hjälp och stöd. Att inte kunna lita på att samhället skyddar de medborgare som har störst behov. Att föräldrar som redan gör allt i sin makt för att orka ta hand om sina barn och samtidigt arbeta kommer att gå under om inget händer”.
Orolig mamma
LSS är en väldigt dyr reform som tagit stora resurser från bland annat åldringsvården i kommunerna”.
Anders
”Jag har försökt att få assistans till min dotter i många år men mitt barn anses inte ha tillräckliga behov. Detta gör att jag inte kan arbeta och blivit utmattad av all kamp mot okunskap och bristande stöd. Vi har hankat oss fram på min låga sjukpenning .
Nu ska försäkringskassan utförsäkra mig. De kan inte ta hänsyn till sociala förhållande och de anser mig som arbetsför. Men mina egna läkare sjukskriver mig då jag inte är frisk än och tungt belastad. Vem ska ta ansvar för mitt barn? Ingen vill ta ansvar hon kommer ingenstans utan mig och har svårt att få i sig mat”.
Knäckt mamma
”Tack för artiklarna som beskriver ett allt kallare , hårdare Sverige, riktat mot försäkrade medborgare, barn som vuxna. Anhöriga får ta smällen. Måttet är rågat. ”
Janos
Läsarna är upprörda över neddragningarna i den personliga assistansen och mejlen fortsätter att rasa in gällande Aftonbladets granskning ”När hjälpen upphör”.
”Som vanligt välskrivet och fint formulerade levnadsbeskrivningar, du gör skillnad. Förstår verkligen föräldrarnas sorg och dilemma. Hoppas att det löser sig för familjerna och att barnen får det bra”.
Claes
”Fantastiskt att ni upplyser samhället om detta! Fortsätt med det. Vi som har barn med särskilda behov uppskattar det obeskrivligt mycket. Tack för att det finns fina människor som dig!”
Tony
”Jag läser nu dagligen om dessa stackars föräldrar som fråntas rätten till stöd och assistans till barn med särskilt behov. Det är kränkande och ett brott mot likabehandlingslagen”.
Kerstin
”Försäkringskassan förnekar sig inte, ännu ett fullständigt vansinnigt beslut. Bra att Aftonbladet skriver om detta , kan vara det som biter, negativa artiklar, för att skapa opinion”.
SBE
Kan man inte få dessa på Försäkringskassan att praktisera i ett hem med handikappat barn, i familjens vardag. Inte bara en dag, utan minst 14 dagar, natt som dag, och under den tiden ta hand om barnet utan föräldrarnas hjälp”.
Lisbeth
”De skall ha hjälp! Betalar det skatt så är det deras rättighet”.
Nils
”Arbetar som Lss-handläggare i en kommun, har hyfsad koll. Det finns en hel del i lagen som är svårt att acceptera och som innebär knepiga tolkningar. Exempelvis att det enligt den nu gällande tolkningen inte är fel att bevilja timmar på ett sådant sätt att det i praktiken är helt omöjligt att utföra. Till exempel sådant hjälpbehov som kan uppstå när som helst och kanske tre gånger om dagen men bara kräver en insats under tio minuter. Då slår vi ihop det till 30 min per dag. Har man inte assistans i princip all vaken tid är det omöjligt att utföra”.
Handläggare
”En resursfråga där grupper nu ställa emot grupper”.
Martin
Har du nyhetstips?