”Uppdrag granskning” är snart slut för säsongen.

Och det kanske är lika bra det. För om gårdagens program var något att döma av, så börjar redaktionen få slut på case.

Ja, gårdagens vestibulittema resulterade inte direkt i ett av vårens vassare ”Uppdrag granskning”-nedslag. Inte för att vestibulit inte är ett viktigt ämne, som förtjänar att uppmärksammas.

För det är det, och det gör det. Och man behöver knappast vara konspirationsteoretiskt lagd för att misstänka att om det hade rört sig om ett manligt sexuellt problem, så hade öronmärkta pengar rullat in till vården, och världens forskare kastat sig över frågan för länge sedan.

Men vad hjälper det när en redaktion inte lyckas skrapa ihop ett underlag som håller för 45 minuters programtid?

Vi fick ju höra mer eller mindre exakt samma saker upprepas gång på gång, bildmaterialet var – av förklarliga skäl med tanke på ämnet – hopplöst tunt, och vi fick mest se kjoltyg på stan, svampmedelsförpackningar, gynstolar och sjukvårdsskyltar. Och framför allt saknades det en bov.

Vilket ju ärligt talat ofta är vad som krävs för att hålla kvar de tittare som inte är personligt involverade i det ämne som tas upp.

Man vill ju gärna se snaran dras åt kring halsen på den eller de som har skitit i det blå skåpet, även om man själv inte har blivit förorättad eller illa behandlad.

Men i vestibulitreportaget saknades det helt någon att binda vid skampålen.

De kunde mest konstatera att vårdpersonal rent generellt vet för lite om sjukdomen, och att vad man får för behandling beror på var man bor och hur högt man kan gasta.

Men det fattade man ju liksom efter fem minuter (om man inte redan visste det) – och efter det trampades det mest vatten.

Och på tal om att trampa vatten – blir det egentligen någonting av vikt sagt i TV4:s ”Bröllopsstudion”?

Nog för att SVT:s hovbevakning är lismande, men TV4 är ju faktiskt rent patetiska i sina underdåniga försök att hänga på en happening som de inte ens är inbjudna till.

I kväll kollar jag på ”Kniven mot strupen” i TV3 och ”Fringe” i Kanal 5.

Ja!

”Fashion” (SVT) fyller verkligen ett hål i tv-tablån genom att ta mode på precis lagom stort allvar.

Nej!

Repriser av ”Bröllopsform”, ”Prinsar & prinsessor”, ”Kronprins Charles okända älskarinna” och ”Bröllopsbonanza”… TV4 Plus tablå är mer oinspirerad än någonsin.

 /Karolina Fjellborg

I går var det sommarpub med Aftonbladet och Jon, Sylvia, Maja-Stina, Lotta och Sofia kämpar lite i motvind idag… 

Jag minns en sen natt i Hultsfred för några år sedan. Roky Erickson hade precis kommit tillbaka till livet (se fantastiska ”You’re gonna miss me”!). Det blev en magisk natt i tältet – vi stod brevid en bredhattad man som hade ”väntat på Roky i 30 år”.

Nu meddelar Peace & Love att Roky kommer till festivalen tillsammans med Okkervil River. Han spelade där redan 2008 och har haft ett speciellt förhållande till festivalen sedan dess. De inledde ett samarbete med Rokys egen festival Roky Erickson’s Ice Cream Social i Texas.

Tidigare i år släpptes skivan ”True love will cast out all evil”.

Peace & Love meddelar också att Biffy Clyro ersätter Wolfmother som tvingades ställa in.

Well, bara att putsa mas-hatten och dra till Dalarna då!

Vem vet vilken som blir sommarens bästa konserter och turné.

Men det här är favorit till bästa affisch.

Den har allt. Mikael Wiehe. Titeln Spank a banker. Champagne.

Den senaste tiden har jag sett många filmer som går upp på bio i sommar.

Många är dåliga.

Men biopremiär får de.

Samtidigt finns det flera sevärdheter som inte får chansen. I dag är det svensk dvd-premär för ”Bad lieutenant: Port of call, New Orleans”. Nicolas Cage gör ännu en märklig insats som missbrukande korrumperad polis.

Den var med på festivalen i Venedig senast. Den är regisserad av Werner Herzog. Jag förstår att thrillern inte betraktas som en konkurrent till Avatar eller Titanic vad det gäller publiksiffror, men den är bättre än mycket som går upp på bio.

Märkligt. 

Start för SVT:s novellfilmssatsning i går, med vinnarfilmen ”Höstmannen”.

Åtta filmer. Flera riktigt bra, några man kan ha och mista.

SVT:s och Svenska Filminstitutets satsning på att hitta nya talanger har funnits sedan 2001. Årets halvtimmeslånga filmer visas på tisdagskvällar i SVT under hela sommaren. Här är betyg på årets omgång:

++++

”Kaffe i Gdansk” (visas 29 juni). Ung sjöman (Ludwig Palmell, från ”Miss Kicki”) sexdebuterar i en polsk hamn 1968. Sedan lotsas han till båten av kvinnans bror, som råkar vara en ung Lech Walesa. Rörande historia som på ett snyggt sätt placerats mitt i verkliga politiska händelser. Per-Anders Rings film är min favorit!

”I rymden finns inga känslor” (13 juli). Bill Skarsgård är strålande som ung kille med Aspergers syndrom, som försöker hitta ny flickvän till sin bror. Roligt, gripande, överraskande.

”Good girl” (27 juli). Kvinnlig arbetsnarkoman överraskas av inbrottstjuv på jobbet och tvingas kämpa för sitt liv. Originell humor och action som visar att Marlene Högmark (huvudroll, manus, regi) är ett namn att hålla ögonen på.

+++

”Höstmannen”. Två män i de norra gränstrakterna mellan Sverige och Finland letar efter sina egna känslor och en kopp gott kaffe. Kärv humor i samma anda som en Kaurismäki-film.

”Att bli med barn” (22 juni). Dramakomedi där Lisa Henni (från ”Snabba cash”) är lysande som den unga kvinnan som kämpar för att få pojkvännens stökiga dotters kärlek.

”Meteoren” (6 juli). En kärlekshistoria med utomjordiska förhinder. En bagatell, men Marie Robertson lyser starkt i huvudrollen.

++

”Yoghurt” (15 juni). En yoghurt-tillverkare har samlat en fokusgrupp inför lanseringen av en ny produkt. Några kul poänger, men allra mest pratar folk förbi varandra på ett rätt tjatigt sätt.

”Fired” (20 juli). Bra skådespelare med Lotta Tejle i spetsen räddar bara delvis en föga intressant komisk intrig i bankmiljö.

Fult

”Fotbollsfruar i Afrika”, SVT. Tonen i serien om dessa brittiska WAG:s på besök i fattigdomens Sydafrika är onödigt taskig.

Snyggt

”Det kungliga slottet”, SVT. En snygg dokumentär om slottet – där man till sist slås av att byggnaden är rätt ful.

/Jan-Olov Andersson

Filip & Fredrik gör mig alltid glad. Bara dom kan komma på tanken att föra samman Marilyn Manson med Christer Ulfbåge för att se vad som händer. Men allra roligast är det när våra redigerare letar fram gamla Aftonbladet-bilder på duon. På bilden ovan, till exempel, måste Robyn ha trott att det var Klasse Möllberg som gjorde intervjun.

Just nu är Filip & Fredrik aktuella med en exklusiv podcast för Nöjesbladet. Den hittar du här.

Igår frågade Ylva om Sean Banans ”Skaka rumpa” kommer bli årets sommarplåga. Jag befarar att hon kan ha rätt.

Men det finns ju faktiskt sommarlåtar som är bra också – på riktigt. I söndags natt hörde jag Katy Perrys och Snoop Doggs nya låt ”California Gurls” för första gången, på MTV Movie Awards. Maken till smittande Max Martin-refräng är det länge sedan man hörde. Jag är beroende, lyssnar på den om och om igen. Om och om igen. Om och om igen.

Som väldigt fin runner-up… Underbara, underbara Teenage Fanclubs ”Baby Lee”.

Webnöjet har enats  – du är Johan n´Ananas. Den coolaste frukten i skålen.

Går på mjölk. Foto: AP

Det vore lögn att påstå att tv-serien ”A-Team” var en barndomsfavorit. Jag såg den inte förrän TV3 i slutet av 80-talet öppnade mina ögon för pärlor som ”Remington Steele”, ”Par i hjärter” och diverse andra drömfabriksskapelser som statstelevisionen hade förnekat mig. Men ”A-Team” riktade sig sannerligen till en barnpublik. Det spelade ingen roll hur många kulsprutesalvor och fläskiga explosioner som avverkades i varje avsnitt – det var aldrig någon karaktär som dog. Skurkarna fick lite smörj och hamnade i finkan. Det var allt. Seriens hårdaste hårding, B.A. Baracus (Mr. T), gav alla onda ögat men var en snäll nallebjörn som lekte med barn, drack mjölk och var rädd för att flyga.

När nu filmversionen kommer rasar Mr. T. På hans tid var det aldrig någon som dog och det var inget sex, något han tycker att den nya filmen är full av. Jag måste ha missat de scenerna när jag såg filmen häromdagen. För mig var det en kul (om än väldigt datoranimerad) klackspark. Dessutom med elvaårsgräns, vilket lär locka en ny generation ungar att bekanta sig med det här rövargänget. 

Filmen har svensk premiär på fredag. Håll utkik efter Jens Petersons recension i Nöjesbladet.