Nöjesbloggen

Bakom kulisserna på Sveriges största nöjesredaktion

Arkiv för kategori musik

- Sida 10 av 14

Gagan hänger med Mozzan

av Martin Söderström
gaga_moz.jpg
FOTO: ROSA MERCURIADIS.

 

Plats: Manchester.
Datum: 3 juni.
På bilden: Lady Gaga, Morrissey och Justin Tranter.
Det finns så mycket att säga om det här att jag blir helt stum.

Att Gagan är nere med Mozzan visste man ju redan (hon är ett stort fan av Stretford-barden). Men att Moz, som avskyr det mesta som spelats in efter 1972, skulle nodda till fame-monstrets hyperelektroniska bonkerspop var mer otippat. Och lite fint. Det är förresten Rolling Stone som publicerat bilden här.

Återblick

av Joacim Forsén

Veckans återblick, denna gång signerad Håkan Steen. 

Det finns få sommarlåtar som verkligen låter som sommaren.
”Summer breeze” med The Isley Brothers är en av dem.

Brödratrion The Isley Brothers från Cincinnati hade under 19 år haft hyfsade framgångar med singlar som ”Shout” och ”This old heart of mine”. Men det var 1973, när Ronald Isley byggde ut bandet med ytterligare två bröder och en svåger som The Isleys blev ett av de riktigt betydande namnen inom soul och funk.
Albumet ”3 + 3” är en klassiker, och allra bäst i ”Summer breeze”, en låt lånad från soft- rockduon Seals & Crofts.
Isley Brothers lyckas få den att låta precis som den heter. Varje gång man hör den, oavsett årstid, hamnar sinnena omedelbart på en kvällsvarm, vitvinsmjuk balkong i slutet av juni. En känsla som lyfts inte minst av ett långt och faktiskt rakt igenom omistligt gitarrsolo. 
Det börjar bli ont om Isley-bröder, basisten Marvin gick bort så sent som för två veckor sedan, men Ronald Isley håller fortfarande liv i namnet.
Dagens Isley Brothers är dock bara en skugga av det unikt själfulla, briljant ekiperade band som gjorde ”Summer breeze” i tv-showen ”Soul train” 1974.
Håkan Steen

 

Kategorier musik
Taggar återblick

Ladda ned

av Joacim Forsén

Varje fredag tipsar musikredaktionen om låtar, värda att ladda ned. Oftast nya och kommande grejer. Listan hamnar sällan på nätet men passar ju utmärkt här på bloggen.
Den här veckan har jag plockat några spontana favoriter.

”Dead hearts” 
(Stars) 
Spritsa valda delar av det underskattade Kanadabandets fem plattor och du har en som-marvacker spotifylista finstämd popindie. Nya ”Dead hearts” är ingen dum start. 

”Sunshine” 
(Hurts)
Modern hårdrocksballad förpackad som storslagen synth från årets mest efterlängtade Tears For Fears- album.

”Meet a bear” (Britta Persson) 
En refräng lika skönt 70-talssvängig som ett släpigt The Ark.

Och den här som jag inte fick plats med i tidningen:
”When I’m alone”
(Lissie)
Oerhört förtjusande Sheryl Crow-rock. För oss som inte orkar bry oss om den amerikanska radiorockens okreddstämpel.

Britta och Lissie finns redan på Spotify, för intresserade.

Lissie.jpg

/Jocke

Kategorier musik

Sex eller våld? Mums!

av Sandra Wejbro

Sedan MTV slutade visa videos och ZTV gömdes undan på någon kanalplats ingen hittar till har musikvideovärlden förändrats. Det gäller att få många visningar på Youtube och vad allt nu heter – ute i det där som kallas WORLD WIDE WEB.

Det gäller att skrika högst. Det videomakarna tycks ha att välja på för att nå igenom mediebruset är sex eller våld. Eller gärna både och. Tänk Lady Gaga. M.I.A. Erykah Badu.

Katy Perry väljer, inte så oväntat, sexspåret. Naken på ett rosa moln större delen av videon medan Snoop Dogg sitter vid sitt godisbord och har kontroll på läget. Perry är skön och låten fantastisk, men hur fräscht är det att heeeela tiiiiden anspela på sex? Trött.

Gillar däremot sista bilden i videon. Snoop Dogg nedgrävd i sanden.

Bild 110.png
Kategorier musik

The art of pressreleaser

av Joacim Forsén

Ozzy släpper som ni så klart vet snart sitt nya album ”Scream”. Det kom hit i dag med medföljande fullständigt briljanta pressrelease.  

IMG_0588.JPG

Ännu bättre hade den givetvis varit om det inte stått ett enda ord mer än den där meningen. Men, ingen är ofelbar.

Inte ens Ozzy. 

/Jocke

Kategorier musik
Taggar ozzy

Kent goes bananas i Psykbunkern

av Markus Larsson
Kent psyk.jpg

Plats: Psykbunkern, Park studio, Älvsjö.
När: Klockan 11.00, måndag, 14 juni, 2010.
Tilltugg: Kaffe, mackor, mineralvatten, lite caterad varmmat.
Vad: Uppspelning av Kents nya album, ”En plats i solen”, som släpps 30 juni.
Fråga: Ett nytt Kent-album?

Redan?
Förra albumet ”Röd” har knappt hunnit svalna innan Kent ger ut en snabbt inspelad uppföljare. Bandet ville få ut en ny skiva till sommaren. Men de var osäkra på om de skulle hinna.
Arbetet med ”En plats i solen” började strax efter den senaste vinterturnén. Och albumet mixades klart i tisdags.
– Vi ville ta tillvara på energin man får som band under en turné. Stämningen i studion blir mer avslappnad, musikaliskt mer samspelt och ”loose”, säger Jocke Berg.
Beatles-tempot är ett trendbrott för Kent. Vanligtvis brukar varenda skiva föregås av långa förberedelser och noggranna marknadsplaner som bygger stora förväntningar. Men det är samtidigt helt i linje med tidsandan.
Nya plattor är annonser för kommande turnéer, och inte tvärtom. Framförallt för stora och etablerade artister. Kent startar sin nästa turné på Peace & Love-festivalen i Borlänge 1 juli, en dag efter att skivan släpps.
– Vi ville bara kasta ut materialet snabbt, och inte sätta upp det på piedestal. Och utan att få några nervösa sammanbrott över kvalitén.
Jocke Berg tystnar och fortsätter:
– Men det är klart, sista deadlineveckan får man ju panik ändå.
Berg säger också att studion är den ultimata platsen att lyssna på musiken. Det är så här det egentligen ska låta. Ljudet och produktionen saknar de begränsningar som finns i billigare stereoapparater eller hårt komprimerade mp3-filer.
En liten skara journalister får därefter lyssna på ”En plats i solen” två gånger.
Och det lät ungefär så här:

1. ”Glasäpplen”
Synthpop med mjuka, akustiska gitarrer och discostråkar. Vissa ljud verkar vara en sorts passning till ”Musik non stop”. I texten nämns låttiteln ”Taillights fade”, Buffalo Toms fantastiska singel från 1992.

2. ”Ismael”
Så mycket synth att det nästan känns new romance. Mer A-Ha än Depeche Mode. Ismael syftar primärt på en karaktär i Klas Östergrens roman med samma namn, som gavs ut tre år före genombrottet med ”Gentlemen”, 1980. Ismael är också Stina Ekblads obehagliga gestalt i Bergmans ”Fanny och Alexander”. Eller, som Jocke Berg själv säger, ”ett fint namn”.

3. ”Skisser för sommaren”
Tankarna går till 2000-talets U2. Ett stort och arenarockigt ”la-la-la” följs i refrängen upp med ett avmätt ”Åh, säg det igen…”.

4. ”Ärlighet respekt kärlek”
Melodin påminner ibland om en gammal Neil Young-ballad från ”After the goldrush”. Kören i refrängen får låten att likna en psalm som borde passa både festivaler och kyrkor.

5. ”Varje gång du möter min blick”
Mycket på plattan är midtempo. Det här är inget undantag. Saktmodig och grå Kent-rock. Textraden ”ett fullständigt normalt tillstånd där allt är trasigt” står i bjärt kontrast till skivans vykortsomslag.

6. ”Ensam lång väg hem”
Sången är så lågt mixad att Jocke Bergs röst blir ett intsrument i sig. Den är inbäddad mellan akustiska gitarrer och elektroniska rytmer. Texten om uppgivenhet och högervind och solidaritet gör att ”Ensam lång väg hem” känns som en syskonlåt till ”Vals för Satan (din vän pessimisten)” från ”Röd”. Eller som om Kent spelat in en egen version av Bruce Springsteens ”Long walk home”.

7. ”Team building”
I början känns det som om man lyssnar på Jocke Berg genom en gammal transistorradio. Sen blir det ännu en stabil bilrocklåt med hög komfort och gott om benutrymme.

8. ”Gamla Ullevi”
Afrikanska trummor piskar upp sambastämning bakom en refräng som är 100 procent synth.

9. ”Minimalen”
Synthådran pulserar fortfarande. Det mest uppseendeväackande med låten är att Jocke Berg sjunger om sig själv i tredje person. Precis som, exempelvis, Jerry Lee Lewis och Jay-Z före honom.

10. ”Passagerare”
Långsam ballad. En vardagsdialog mellan två människor som verkar ha svårt att kommunicera med varandra. Det hörs knappt att det är Rebecka Törnqvist som frågar vad Jocke Berg egentligen menar. Albumet avslutas med en fråga:
Vad är min tystnad värd?

Kategorier musik
Taggar kent, psykbunkern

Femtaggare efterlyses

av Joacim Forsén

Träffade nyss Damon Fox, sångaren i 70-talskonnässörerna Bigelf, efter att han just avslutat dagens gig här på Sweden Rock. 

Förutom att han är oerhört sympatisk noterade jag en annan sak: hans goda minne. 

När Damon fick klart för sig att jag jobbar för den där tidningen Aftonbladet efterlyste han omedelbart sin femplus-t-shirt.

Bigelf är nämligen ett av de band som kammat hem det exklusiva betyget som Aftonbladet brukar belöna med en stilig hyllningströja.

Bara en sak. Recensionen skrevs av Annika Sundbaum-Melin apropå bandets platta Closer to doom – i oktober 1997.

– Man, I’ve been waiting for that t-shirt since then. You’ve gotta send me one. 

Ooops. Vågade mig dessutom på att informera att Chris Isaak fick sin förra veckan, dagen efter giget. 

Detta måste lösas. 

Bigelf.jpg FOTO: Jag. Damon Fox in action förut i dag. 

/Jocke

Kategorier musik

Erotiskt fokus på Sweden Rock

av Joacim Forsén

”Vi ska försöka ha sex med så många svenska kvinnor som möjligt när vi är här. Med våra penisar. Och deras vaginor. ”

”Var är de bästa strippklubbarna här i Sverige?”

Pudelpajasarna Steel Panther håller just nu presskonferens på Sweden Rock. 

Inget konstigt alls.

Man kan väl säga att den till 99 procent handlar om sex. Resten om droger. 

Men så är det också bara en person som räcker upp handen på bandets fråga om någon hört deras platta. För övrigt enligt dem själva ett klassiskt album inom heavy metal. 

Steel.jpg

/Jocke

 

 

Kategorier musik

Rick Springfield – en hora?

av Joacim Forsén

Nyss i Sweden Rocks presstält: Rick Springfield håller presskonferens och pratar bland annat om sin roll i fantastiska ”Californication. Rolig är han också. Typ som i serien, där han ju spelar en skruvad version av sig själv.

– Jag svarar aldrig på frågor, märker ni det? Jag snurrar bara runt och snackar om det jag vill i stället, säger han. 

– ”Californication” var väldigt kul eftersom jag fick göra en massa cruel things utan att hamna i fängelse. Och man får betalt för det också! Kind of like a hooker, säger Rick. 

 

rick.jpg

 

/Jocke

 

Kategorier musik

Norje Rock

av Joacim Forsén

Ja, dag två av Sweden Rock i Norje avklarad. Scenerna har tystnat och Markus Larsson har uppskattningvis en kvart på sig att sätta resten av sin Aerosmith-recension. Han är lite mindre uppspelt och mer koncentrerad nu än förut när han hoppade bredvid min dator. Då när jag ville bli klar med min Slayer-recension.  

Roligast i dag: 

Att Tom Araya sjöng så förbannat bra. Han har ju haft en flock kråkor i halsen de senaste gångerna Slayer besökt Sverige. 

Aerosmith magnifika version av ”Toys in the attic” för en kvart sen.  

Alla galna historier om Glenn Danzigs rockstjärnefasoner här på Sweden Rock. Mer om det i morgon kanske?

Att Death Angel fortfarande hade så mycket energi att de fick mig att vilja spela thrash igen. 

Att höra några gamla Pretty Maids-pärlor.

Att Håkan Steen kom på besök. 

Roligast i morgon?

Jag vet inte. Förmodligen Behemoth, Gary Moore och Cinderella. Men nog känns fredagen lite loj?

/Jocke

Sida 10 av 14
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB