Arcade Fire på scen! Omöjligt att ha en sittande konsert här… Stråkarna är med. No cars go och lite annan skit här.

Just nu i Dalhalla: Hela Södermalm har skeppats till ett kalkbrott nånstans norr om Rättvik. Allt är i sin ordning alltså. Snart ska Arcade Fire gå på. Kan bli ganska hyfsat misstänker jag. Älskar vikingabåten också. Swedish kitsch när den är som bäst.

Min Allsångskrönika:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7391930.ab

/Helena Trus

Har precis tagit mig igenom premiären av Allsång på Skansen. Skrivit en krönika.

SVT måste ta sig i kragen och slå upp ordet förnyelse i ordboken.
Upplägget är precis som tidigare år. 
Eller jo, jag tror jag såg en ny grej. Att bandet har röda skjortor på sig i år. Tror inte att de körde den färgen förra året… Eller?

Vad tyckte ni om premiären?

/Helena Trus 

”Stockholm i mitt hjärta … humna humna, trala-la”

Fram till i dag hade jag ingen aning om hur den fortsätter, men folk verkar kunna rabbla den framlänges och baklänges. Jag blev nyligen hånad av en vän för det. ”Det är ju en tidlös svensk klassiker!” Menade han.

”Stockholm i mitt hjärta” – tidlös? Låt oss googla.

”Stockholm i mitt hjärta” skrevs faktiskt så sent som 1992. Av Lasse Berghagen. På uppdrag av nytillträdde landshövdingen Ulf Adelsohn. När Berghagen tog över ”Allsång på Skansen” från Bosse Larsson 1994 gjorde han alltså sin egen låt till signaturmelodi. Och när Lundin tog över kavajen 2004 hängde låten med (wikipedia).

Om man mäter tidlöshet i hur många år en låt har funnits, är alltså Angels ”Sommaren i City” eller Nirvanas ”Smells like Teen Spirit” mer tidlösa än ”Stockholm i mitt hjärta”.

Det är inte så att jag missunnar Lasse Berghagen hans punktliga STIM-check i september varje år.

Man måste snarare beundra honom.

Låten är rätt fånig. Den är ett pompöst valborgstal från 50-talet över en käck liten melodi, och Berghagen lyckas ändå kanonisera den rätt in i Det Tidlösas exklusiva sällskap. Den där skimrande mentala platsen där Evert Taube trängs med kräftskivor, Monica Zetterlund, Sigvard Bernadotte-bunkar, Ray-ban Wayfarers, Hasse Alfredsson och laktritspuck. Genom att hamra in den varje vecka, varje sommar i 16 år.

På reklamspråk kallas det storytelling. Och att få sillstrypare, surjämtar och skånepartister att bänka sig varje vecka och förenas i en ganska nyskriven hyllningshymn till 08-området är inget annat än fantastisk storytelling.

”Humna humna, trala-la!” Foto: Björn Lindahl

Läs min senaste krogkrönika om matfobi:

http://www.alltomstockholm.se/start/article1059859.aos

/ Helena Trus

Pony Tale from Actionhorse Films on Vimeo.

Dagens roligaste nyhet är ju att den ”mystiske hästpojken” nu siktats i Sverige. Detta väcker ju en rad frågor (gnället om att det inte är en riktig nyhet… tråkmånsar!). Har den här hästpojken någon koppling till Hästpojken? Alltså det levnadsglada bandet från Göteborg? Som gillar att åka rullstol? Eller har Malin Baryard ett finger med i spelet? Minns den odödliga catchphrasen ”I love horse”. Och hur kommer dokumentären ”Hästpojken” in i sammanhanget?

AOS-Lovisa tipsade dessutom om hästmannen i videoklippet ovan.

… Lasse Kronér!!!!!???

Är det Kronér som är liten? Eller Maria Montazami som är stor? Eller har något knasigt hänt med perspektivet på bilden? Ja, det är frågorna som upptar oss på Nöjesbladets redaktion just nu.

Lasse Kronér och Maria Montazami. Foto: Anders Deros

Jag vet inte vad som hänt med mig sedan jag började på Nöjesbladet men jag har börjat lipa. 

Ett mycket märkligt fenomen med tanke på att jag inte gråtit sedan jag var 14 och såg Armageddon samtidigt som jag hade PMS.

Här i alla fall de senaste tre senaste jobben som fått mig att hulka:

Team Mojje åkte ur Körslaget. (Ja, jag är 22 år gammal. Nej, jag tittar inte på barnprogram. Ja, jag skäms.)

Jag lipade också på Whitney Houstons konsert när min kära 80-talsikon vacklade omkring på Globenscenen, ”sjöng” och torkade svett om vartannat.

Och så lipade jag i dag efter Peter Jöbacks bröllop. Gud vilka lyckliga människor. Så kära. Så vackert. Och de där små svarta matchande mockasinerna de hade. Dör.

Midsommarafton på redaktionen. This is as good as it gets.