I Afghanistan/Pakistan har Barack Obama ännu inte gjort något som kan motivera Nobels fredspris.

Tvärtom.

Rätt snabbt efter att han flyttat in i Vita Huset skickade Obama ytterligare 20 000 soldater till Afghanistan. De har fortsatt att döda ett oacceptabelt stort antal afghanska civila. Många i bombattacker mot mål där USA  inte har koll på vad som är talibaner och vad som är civila.

Ofta är det många barn som dödas i bombattackerna.

I Pakistan skickar USA ut sina obemannade flygplan, så kallade drönare, för att jaga al-Qaidas toppar. Inte sällan mot Pakistans valda regerings uttalade vilja.

 Även dessa bombattacker slutar ofta med arga och förtvivlade civila som undrar varför deras kvinnor och barn dödas medan terroristerna oftast visar sig ha varit någon annanstans.

Obama har ärvt kriget men han har också gjort klart att han i motsats till Irak inte tänker avsluta det förrän USA sargat al-Qaida och talibanerna så svårt att de inte kan planera några nya terrordåd mot Västvärlden.

Då får han hålla på länge. Och skicka ännu fler soldater.

Vilket är precis vad han grunnar över just nu. Hans militära rådgivare hävdare att det behövs uppemot 45 000 fler soldater för att kunna besegra talibanerna. Då närmar vi oss snart nivåerna i Irak när Bush startade kriget.

Inom några veckor ska Obama ge besked om sin nya strategi. Han har redan sagt att det inte blir tal om någon minskning av styrkorna.

Om Obama tar emot fredspriset när han precis skickat 45 000 soldater till Afghanistan ser det inte särskilt bra ut.

Vad han än gör är Afghanistan ett krig han inte kan vinna. Däremot kan det om några år få honom att framstå som en lika krigshetsande president som George W Bush. 

En president som definitivt inte gjort sig förtjänt av fredspriset.