Ska man se mellan fingrarna med anklagelser om krigsförbrytelser ifall det gynnar en framtida fred?

Frågan är aktuell sedan USA pressat palestinierna och arabländerna att sluta driva på för att få upp FN-rapporten om kriget i Gaza i FN:s säkerhetsråd.

Rapporten som blev klar för några veckor sedan hävdar att såväl Israel som Hamas begick krigsförbrytelser.

Israeliska soldater sköt medvetet ihjäl palestinska civila. Även i fall där de viftade med vit flagg och där det bara rörde sig om kvinnor och barn. Detta skedde systematiskt.

Rapporten går så långt som att säga att en del av de israeliska krigsbrotten kan klassificeras som ”brott mot mänskligheten”.

Palestinska grupper gjorde sig också skyldiga till krigsbrott när de sköt raketer mot israeliska städer och byar i syfte att döda så många civila som möjligt.

Huvudförfattare till rapporten är Richard Goldstone. En känd före detta chefsdomare för krigsförbrytartribunalerna om forna Jugoslavien och Rwanda. Med andra ord en ansedd och välrenommerad herre.

Goldstone och hans grupp rekommenderar att Israel och Hamas ska dras inför säkerhetsrådet. Om de där inte går med på att genomföra oberoende undersökningar om vad som hände ska de åtalas vid den internationella brottmålsdomstolen.

När rapporten släpptes tog det hus i helsike i Tel Aviv. Israelerna kände sig falskeligen anklagade och hävdade att hela Gazakriget var ett enda stort självförsvar. Ett krig där 13 israeler dödades mot omkring 1500 palestinier.

Premiärminister Benjamin Netanyahu sa rent ut att om rapporten fick internationellt stöd skulle det innebära ”ett dråpslag för fredsprocessen”.

I klartext; glöm fredförhandlingar om rapporten tas upp i säkerhetsrådet.

Inför detta hot har USA förmått palestinierna att backa. De ställer sig inte längre bakom rapporten. Den kommer att ligga i malpåse åtminstone till mars nästa år.

Är det verkligen rätt att göra så?

Den rimliga ordningen borde vara att krigsförbrytare ställs inför rätta och döms om tillräckliga bevis finns för deras skuld. Så har skett i imponerande många fall i Rwanda och forna Jugoslavien.

Ska Israel och Hamas plötsligt få något slags fribrev med en rätt fåfäng förhoppning att det ska leda till återupptagna fredsförhandlingar?

Redan innan rapporten kom var hoppet om återupptagna förhandlingar lika stort som att få uppleva en svensk sommardag i januari.

Ännu mindre att parterna skulle komma fram till ett hållbart fredsavtal. Så länge Israel vägrar att sluta bygga bosättningar på ockuperad mark är det utsiktslöst.

Att wheela och deala med krigsförbrytelser känns inte bra. Internationell lag borde gälla lika för alla.