Jag är inte det minsta förvånad över att Norge toppar FN:s statistik över bästa landet i världen.

Personligen älskar jag Norge och norrmän.

Har träffat mängder av dem på resor utomlands och de är ALLTID otroligt trevliga.

Har jobbat ihop med många norska journalister på uppdrag utomlands. Alltid lika hjälpsamma.

Varje gång jag är i Norge – vilket tyvärr inte är särskilt ofta – blir jag glad.

Det vilar något oskuldsfullt och oförstört över Norge som väcker ens storebrorkänslor, som jag beskrev i min blogg för någon vecka sedan efter att ha varit i Oslo och bevakat norska valet.

”Jag hör av mig samma dag och ville ha ackreditering till partiernas valvakor. Inga problem blir svaret. Någon deadline existerar inte.

När jag väl dyker upp på Fremskrittspartiets valvaka på den Norske Teater, en tvärgata bort från Karl Johan ärr det idel glada miner i entrén.

Jag säger mitt namn och får min ackrediteringsbricka att hänga runt halsen. Ingen ber att få se något id-kort. Ingen söker igenom min ryggsäck. Ändå står jag nån timme senare på en knapp armslängds avstånd från partiledaren Siv Jensen.

Det är som om säkerhetsdiskussionen från 11 september aldrig nått vårt västra broderland. Och vet ni vad, det känns rätt trevligt.”

Jag vill tillägga att jag blev lika vänligt bemött av de andra partierna.

Solen sken dessutom över Akers Brygge, hamnområdet mitt i Oslo så vad kunde man mer begära.

Jag är också imponerad över norrmännens klokhet. Hur många länder i världen skulle klara av oljerikedomen lika bra?

Norge har inrättat en statlig oljefond dit alla oljeinkomster går. Regeringen får inte använda mer än fyra procent av pengarna varje år. Oljerikedomen ska även framtida generationer kunna ta del av. Något det råder fullständigt partipolitisk enighet om. Med ett undantag. Populistiska Fremskrittspartiet.

Norrmännen är även duktiga konfliktlösare. Vem låg bakom det första fredsavtalet mellan Israel och palestinierna 1993? Jo, norska diplomater. På sitt vanliga ödmjuka sätt tog de inte åt sig äran utan lät Bill Clinton kamma hem de politiska poängerna.

Efter det har de testat sin förmåga på bland annat på Sri Lanka, dock inte med lika bra resultat.

Dessutom försöjer norrmännen delvis Sverige. På ett år arbetar 70 000- 80 000 svenskar på norska sjukhus, restauranger och inom andra serviceyrken. Det är som en medelstor svensk stad.

Svensk och arbetslös? Åk till Norge och tjäna bra med pengar.

Enda nackdelen med vårt västra broderland jag kan komma på på rak arm är priserna. Norge är ruskigt dyrt. Eller vad ska man säga om 150 kronor för en pizza?

Är det nån som kan komma på fler nackdelar?