Största hotet i Afghanistan just nu är inte talibanerna.

Världspolitiken har fått en helt ny motståndare.

Snö.

Dagen för omval i Afghanistan mellan sittande presidenten Hamid Karzai och utmanaren Abdullah Abdullah är satt till den 7 november. Då kan den afghanska vintern mycket väl ha tagit sitt grepp om landet.

Valet riskerar att fyrsa inne.

På sommaren är det hett och dammigt. Men vintrarna kan vara fruktansvärda. Stora delar av landet är bergigt och ligger högt. Vintern kan slå till snabbt och skoningslöst.

Jag har sällan frusit så mycket som i den tunga blötsnön i huvudstaden Kabul. Bilarna slirar sig fram och det är varken kul eller säkert att vara fotgängare.

Kabul fungerar i alla fall. Många byar är helt isolerade vintertid när snö gör redan usla vägar ofarbara.

Där hotar snön demokratin mer än talibanerna.

Den andra valomgången behövs för att åtminstone återupprätta en liten gnutta förtroende för det afghanska valsystemet. I nuläget är det ingen som är villig att godta ett valresultat med tanke på det enorma valfusket i första omgången.

Samtidigt tar myndigheterna en stor risk.

I värsta fall kan vädret stoppa tiotusentals afghaner från att rösta.

Balansgången är svår.

Egentligen är den 7 november alldeles för tidigt. På dess dryga två veckor får myndigheterna svårt att förbereda valet tillräckligt. 

Som Carl Bildt påpekade blir det svårt att få dit lika många internationella observatörer på så kort varsel. 

Fast han borde ha sagt lika få. Säkerhetsläget gör det helt enkelt för farligt att skicka ut utländska valobservatörer till många delar av landet, framförallt de södra. Därför var antalet observatörer alldels för få redan i första valomgången den 20 augusti. Ett av skälen till att ett så gigantiskt valfusk kunde genomföras.

Ännu färre observatörer innebär risk för ännu större valfusk.

Men myndigheterna vågar helt enkelt inte skjuta valet längre fram för då är ett nytt fiaskoval nästan garanterat. 

Den här gången på grund av vädret.