Tar en promenad tidigt på morgonen dagen efter murenfesten.

Går ner längs en rätt avfolkad Unter den Linden. De jag möter är stressade Berlinare på väg till sina jobb och enstaka turister som är ute i samma ärende som jag.

Framme vid Brandenburger Tor kan jag se att dominostenarna som i går kväll symboliserade murens fall redan är bortplockade. Utanför riksdagshuet där jag stod igår finns inte ens kravallstaketen kvar.

Kraftiga män i gula och oranga reflexvästar monterar ner läktare och belysning. En ensam joggare försöker navigera sig mellan truckar och metallstaket.

Jag går genom Bandenburger Tor precis som världsledarna gjorde i går. Går mellan öst och väst. Känns rätt odramatiskt och ofestligt denna morgon.

Vid en av pelarna ligger en bunt affischer för Fest der Freiheit ihopknycklade och våta.

På något sätt symboliserar de att firandet i går aldrig kom i närheten av folkfesten den 9 november 1989 när östberlinarna jublande och med en känsla av total overklighet strömmade över muren.

Vilket knappast var en överraskning. Den där unika känslan går aldrig att återskapa.

De ihärdiga regnet i går kväll gjorde sitt till för att dämpa glädjen. Förmodligen var det många som stannade hem.

Själv stod jag dryga två timmar några meter från där frihetshjälten Lech Walesa fällde de första dominostenarna. När han väl kom till skott var jag och alla som stod runt mig rejält blöta och frusna. Många skyndande hem när de sett de första stenarna falla.

Jag tror det var för de flesta Berlinare som för mig att det var själva upptakten som var den stora festen. 

Dagarna före när TV var fyllt av dokumentärer om Berlinmurens fall, tidningarna slogs om att presentera välfyllda minnesbilagor och muren diskuterades på varenda café och kneipe. 

Dagar då det fanns tid att återuppleva glädjen över ett fritt Europa.

Gårdagens fest var en tillställning där folket var åskådare i motsats till för 20 år sedan när de själva var huvudpersoner.

Nu ska jag checka ut från Wesien Grand. I kväll går direktflyget hem till Stockholm.

Blir det något 25-årsjubileum månne?