TV-tornet vid Alexanderplatz i östra Berlin än vid sidan av Brandenburger Tor kanske den sevärdhet som man mest förknippar med Berlin.

Vad många inte tänker på är att det också var en viktig symbol för kommunistregimen i det forna DDR.

Östtyskland ville visa att man var minst lika duktig som i väst. Gärna ännu skickligare. 

Man ville stärka de egna medborgarna självförtroende och samtidigt imponera på omvärlden.

Vad var då bättre än att bygga Europas högsta byggnad?

Hur viktigt projektet var bevisas av att dåvarande partichefen Walter Ulbricht personligen lär ha fattat beslut om exakt var tornet skulle ligga.

1969 stod det 368 meter höga tornet klart. En triumf för det socialistiska systemet på samma sätt som alla guldmedaljer vid VM och OS i olika idrottsgrenar (som dock senare ofta visade sig vara resultat av statligt organiserad doping).

När jag står vid foten och tittar upp får jag en känsla av omvänd svindel. 

På väg upp berättar hissföraren att det tar 40 sekunder att åka de 203 meterna upp till utsiktsplatsen. Det slår lock för öronen när vi bromsar in.

Här uppifrån ser man verkligen hela Berlin. På den gamla tiden ett utmärkt sätt att följa murens sträckning genom de centrala delarna av staden.

Jag identifierar omedelbart Riksdagshuset med sin speciella glaskupol och Brandenburger Tor. Det går också att se bort mot East Side Gallery där en bit av muren fortfarande står kvar.

Utsikten är lika vacker i kvällsmörker som på dagen.

Med återföreningen blev tornet en symbol för hela Berlin. Det är en av stans populäraste turistattraktioner med över en miljon besökare årligen.