Tar en kvällspromenad ner till Potsdamer Platz för att titta på murstenarna, de så kallade dominosteine, som ska fällas på måndag för att symbolisera att det är 20 år sedan Berlinmuren öppnades över en natt.

Luften är rejält kylig. Det ångar om andedräkten. Ändå är det många människor ute i samma ärende.

De tusen stenarna är inte lika höga som muren var men tjockare. De är alla individuellt målade. Några av konstnärer, andra av skolelever. Gemensamt är att merparten är smyckade i glada och klatschiga färger. Motiven ofta i lite barnslig stil.

På en av stenarna hälsar Eifeltornet och TV-tornet vid Alexanderplats på varandra över en mur.

En annan föreställer Michail Gorbatjov på ena sidan med grönt ansikte och vargtänder och dåvarande tyske förbundskanslern Helmuth Kohl på den andra. Kanske hade vargtänderna passat bättre på Kohl? Det var ju Västtyskland som mumsade i sig DDR efter murens fall. Inte Sovjetunionen.

Muren är motiv på många av stenarna. Ibland öppnad med dragkedja eller med folk som tittar ut genom hålen.

Jag hör många svenska röster bland flanörerna. Det talas holländska, danska, franska, ryska och många andra språk vid sidan av tyska. Uppenbart är Berlin översvämmat med utländska turister som vill delta i firandet.

Den långa raden av stenar går hela vägen upp till riksdagshuset. Väl upplysta och på båda sidor omgivna av kravallstaket och biffiga vakter. Man vill inte gärna att nån ska gå in i förtid och få dem på fall.

Nån risk för att folkmassan ska behöva svälta på måndag finns inte. Längs hela raden av stenar doftar det förföriskt från gatustånden av currywurst och weissbeer.

Alla de stora gatorna runt Potsdamer Platz och Riksdagshuset är avstängda sedan flera dagar tillbaka.

Högst upp på sidan av varje sten står ”Berliner mauer 2009”. Det enda som stör mig är att flera av stenarna har reklam på sidan. Känns lite billigt.