Silvio Berlusconi dejtar en tonåring och har prostituerade på sina fester och ändå tycker över hälften av italienarna att han är en utmärkt premiärminister.

Gordon Brown stavar fel på ett namn och alla hatar honom.

Varför är det så?

Vad gör att vissa politiker är försedda med en teflonyta där alla obehagligheter studsar och försvinner  bort medan andras kroppar är en magnet som drar till sig skandaler och misstag?

Förmodar att jag tjänat några miljoner som PR-konsult om jag haft ett klockrent svar på den frågan.

Kan ändå inte låta bli att ställa den efter att ha tagit del av Gordon Browns senaste ”klavertramp”.

Karln har skrivit ett brev till en mamma som förlorat sin son i Afghanistan där han beklagar hennes sorg. För att öka känslan av att han verkligen är personligt berörd skrev Brown  brevet för hand. Familjerna till alla de 232 stupade brittiska soldaterna i Afghanistan har fått liknande handskrivna brev.

Den här gången stavade han fel till mammans namn vilket fick den djupt sörjande kvinnan att kalla Brown respektlös och lite till. Själv hävdar den brittiske premiärministern att han bara har en usel handstil.

Affären har trappats upp av att brittiska tidningen The Sun publicerat brevet där det sägs finnas 20 stavfel och utskriften av ett telefonsamtal som Brown hade med mamman Jacqui Janes för att gjuta olja på vågorna.

Av Browns lilla gest har blivit en politisk miniskandal.

Som det väldigt ofta blir när Brown är inblandad.

Han har en osviklig förmåga att alltid göra bort sig. Eller om det är omgivningen som ständigt tolkar hans handlingar negativt.

Jag tänkte på det när jag tidigare i veckan var i Berlin och såg Brown sitta på hedersläktaren vid Brandenburger Tor för att fira 20-årsjubileét av murens fall. 

Jag vill inte påstå att de andra statscheferna särskilt tydligt levde sig in i tillställningen. Men Brown var inte bara sitt vanliga buttra jag. Han såg dessutom rätt uttråkad ut. 

Han har helt enkelt utseendet emot sig. Vilket inte ska underskattas i en tid då TV och mobilkameror följer politikerna mer eller mindre 24 timmar om dynget. Allting registreras, ofta i närbild.

En politiker kan vara hur skicklig som helst men om han gör sig dåligt i bild är han dödsdömd.

I Berlin såg jag att Berlusconi satt och sov under firandet. Åtminstone blundade han väldigt länge. Om detta har jag inte läst en rad i utländska tidningar. Hade Brown blundat kan jag lova att The Sun haft bilden på förstasidan med en elak rubrik.

Tidningen har numera gått från att stödja Labour till att ställa sig bakom de konservativa och deras ledare David Cameron. 

I och med det har Brown fått ännu en mäktig fiende.

För även om The Sun varje dag har barbröstade kvinnor på sidan tre så har de också dagligen runt fem miljoner läsare, alltså presumtiva väljare.

Någon gång före nästa sommar måste Brown kalla till nyval. För varje nytt klavertramp som hamnar på The Suns förstasida så minskar hans redan usla chanser att bli omvald.

Däremot förvånar det mig inte det minsta om teflon-Berlusconi tar hem en jordskredsseger 2013.

Fråga mig bara inte varför.

Någon som har ett bra svar?