För en vecka sedan stod jag bredvid den polske frihetshjälten Lech Walesa när han i Berlin fällde den symboliska muren som en del av 20-årsfirandet av murens fall.

Han mös riktigt ordentligt trots det ihärdiga regnet. 

Ingen tvekan om att han var en av huvudpersonerna bakom att muren till slut föll 1989. Han hade plats på hedersläktaren bland Angela Merkel, Hillary Clinton och andra dignitärer.

Därifrån är det rätt långt till en rättegångssal  i Warszawa.

Där försöker Walesa försvara sitt goda rykte mot Polens president.

Walesa har stämt Lech Kaczynski för att han pekat ut den före detta fackföreningsledaren som informatör åt kommunistpartiet.

Walesa begär en offentlig ursäkt och skadestånd på 280 000 kronor för att Kaczynski i en TV-intervju förra året påstod att bakom täcknamnet Bolek dolde sig i själva verket Walesa.

Anklagelsen tar inte ifrån Walesa hans insatser för att ge det kommunistiska systemet dödsstöten men solkar givetvis ner den annars starkt lysande hjälterollen.

Redan år 2000 vann Walesa den första av flera rättegångar där han anklagades för att ha varit spion åren 1970-76, under kommunistregimen.

Förra året kom en ny bok som gav anklagelserna ökad tyngd.

I ”Hemliga polisen och Lech Walesa” hävdar författarna att informatören ”Bolek” i verkligheten var Walesa. De har gått igenom hemliga polisens arkiv och hittat korsreferenser till Bolek i andra informatörers mappar som inte öppnats sedan 70-talet. Vilket därmed skulle bevisa att ”Bolek” är äkta och ingen figur som förfalskats i efterhand för att svärta ner Walesa.

I en intervju med tyska Der Spiegel hävdar en av författarna, historikern Slawomir Cenckiewicz, att de har bevis för att Walesa dessutom försökte undanröja bevisen i arkivet när han i början av 90-talet blev Polens president.

Sanning eller ej så visar den nya rättegången på problemet med att de forna öststaterna inte gjort upp med sitt förflutna.

I Polen, Tjeckien, Rumänien och Bulgarien är det mycket få som ställts inför rätta för övergrepp begångna under kommuniståren. 

Alltför många hade saker att dölja för att tillåta en stortvätt av den smutsiga byken.

Med följden att dessa länder är fulla av surdegar som ligger och jäser.

Därför återkommer stadigt anklagelserna mot Walesa.

Tyskland är egentligen den enda nation som försökt göra upp med sitt förflutna under DDR-åren. Med begränsad framgång. 

Partitoppar som Egon Krenz och Günther Schabowski skakade galler i några år.

Men de flesta av Stasiagenterna vandrar fortfarande fria omkring i det tyska samhället. Ofta som välbetalda psykologer och advokater.

De går inte att åtala. Stasianställda handlade på statens uppdrag. Så länge de följde östtysk lag kan de enligt västtysk lag inte dömas.

För att kunna åtala Stasichefen Erich Mielke var man tvungen att gräva fram några polismord från 30-talet som det gick att binda honom till.

Kommunistårens oförätter lever vidare. Många kränkta kommer aldrig att få någon upprättelse. Eller uppleva tillfredställelsen i att se de skyldiga straffas.

De får nöja sig med att förtrycket till slut besegrades.

Oavsett vad han gjorde 1970-76 så hade kommunismen fall inte varit möjligt utan män som Lech Walesa.