Ett år har gått sedan Barack Obama blev vald till president.

Han firar med att visa sin impotens.

För ett år sedan var det ”Yes we can” och högt uppskruvade förväntningar. 

I dag är det mer av ”No, we can´t”.

Precis som tidigare presidenter har Obama fastnat i Washingtons byråkrati. Han har klivit på ett jättelikt tuggummi och försöker febrilt komma loss.

Framförallt gäller det en av hans hjärtefrågor, klimathotet.

Obama lovade att med honom i Vita Huset skulle USA skriva på ett nytt miljöavtal med kraftiga reduceringar av utsläpp av växthusgaser.

Ett år efter att han blivit vald har Obama åstadkommit i stort sett noll. Inte för att han inte vill utan därför att han inte kan.

Så länge lagstiftarna i kongressen inte säger ja till att USA – som ensamt står för en fjärdedel av världens totala utsläpp – ska gå med på kraftiga minskningar så kan Obama bara sitta vid sidlinjen och se på.

Rätt pinsamt för honom eftersom det bara är en dryg månad kvar till det stora klimatmötet i Köpenhamn då tanken var att avgörande beslut skulle tas för att rädda oss alla från den globala uppvärmningen.

Utan att USA med på tåget blir varje avtal i praktiken värdelöst.

Fortfarande kan senaten ta upp frågan i början av december men det finns inga garantier för att något händer före Köpenhamn.

På område efter område har Obama kört fast.

* Hälsovårdsreformen. När det väl blir ett beslut kommer det att vara kraftigt urvattnat. Sannolikt innehåller det inte möjligheten att välja en statlig försäkring. Något som var tänkt att sätta prispress på de privata bolagen.

* Krigen. Trupptillbakadragandet från Irak går långsammare än utlovat. I bästa fall är amerikanerna ute 2012. Men Obama har skaffat sig ett nytt problem genom att trappa upp kriget i Afghanistan. Talibanerna är på frammarsch åtta år efter att de störtades av USA. Obama funderar på om han ska skicka dit ytterligare 40 000 soldater. I grannlandet Pakistan förvärras situationen hela tiden. En blandning av talibaner och Islamiska fundamentalister kontrollerar i praktiken delar av landet.

* Ekonomin. Allt tal om hårda regler för banker och finansmarknader har hittills resulterat i väldigt lite. Obama tvingas se på när bankerna återigen drar i gång bonusfesten. De relativt små tecken som finns på att det vänt räcker för att krisen ska vara glömd för stunden.

* Opinionen. Framgångsvågen Obama red på har ebbat ut. Nattens republikanska segrar i två guvernörsval är en tydlig indikation på att vinden vänt.

Numera tycker bara hälften av amerikanerna att Obama är en bra president. Andelen som ogillar honom har ökat kraftigt.

Ännu värre för Obama är att motståndet blir allt hätskare och mer illvilligt. Man anar rasistiska tendenser bakom.

Jag vill inte påstå att Obama på något sätt gjort fiasko. Trots allt har han gjort en del för att sätta en ny ton i världspolitiken. 

Men första året är väldigt långt från den väntade succén.