När jag drog ifrån gardinerna på hotellrummet i morse så sken solen och kastade ett guldaktigt sken över takåsarna. Jag kan se spetsen av TV-tornet vid Alexanderplatz från mitt rumsfönster.

Flera Berlintidningar har i dag kommit med minnesbilagor från murens fall för 20 år sedan. Till hotellfrukosten läste jag Berliner Zeitungs ambitiösa 16-sidiga bilaga som pryds av en bild där glada östtyskar strömmar genom muren med drömmar om en bättre framtid.

Berliner Zeitung intresserar sig inte så mycket för vad som egentligen hände den där dagen för 20 år sedan utan koncentrerar sig mer på frågan om de två tyska staternas har lyckats med återföreningen. Vad hände med alla förhoppningar, önskningar och drömmar?

Något klockrent svar ger inte tidningen men i en kommentar konstaterar chefredaktören Birgitte Fehrle att trots att fattiga städer i öst överösts med pengar ”är de ändå inte lyckliga”.

Återföreningen har kostat enorma pengar.

Till och med i år har notan gått på 14 biljoner kronor. Merparten av det utgörs av kostnader för pensioner och arbetslöshetsersättning. De egentliga kostnaderna för den fysiska återuppbyggnaden landar runt 3 000 miljarder kronor.

Men det är inte slut än. Fram till år 2019 beräknar man att det går åt ytterligare 900 miljarder kronor.

De östtyska stadskärnorna tillhör i dag Europas vackraste tack vare all renovering. Men bakom de pepparkaksidylliska fasaderna är det ofta tomt. Trots att muren är bort fotsätter folk att ”fly” till väst. Kvar blir de gamla och de som saknar framtidshopp.

Men allt är inte nattsvart. För första gången sedan murens fall har arbetslösheten de senaste åren börjat gå ner i de östra delarna. Med 14 procent är arbetslösheten fortfarande dubbelt så hög som i väst men trenden går åt rätt håll.

Östra Tyskland matchar dessutom väst när det gäller takten i ökningen av bruttonationalprodukten.

Den största barriären går det inte att sätta siffror på. Jag har på denna och tidigare resor träffat väldigt få före detta DDR-medborgare som inte i djupet av sitt hjärta fortfarande känner sig som DDR-medborgare.

Den mentala återföreningen är den svåraste.