Jag vet inte om Tobias Billström är någon nattmänniska. Men klockan 02.30 i natt kommer han i alla fall att vara vaken.

Då landar de första 50 serber som kan resa till EU utan visum på Bryssels flygplats. Billström ska som representant för det svenska EU-ordförandeskapet ta emot dem.

Ett jippo som markerar slutet på 18 år av bitter isolering och hårda sanktioner.

Genom åren har jag träffat otaliga serber. I Serbien under och efter krigen i forna Jugoslavien, i Kosovo, i Bosnien och i Sverige. Gemensamt för dem alla har varit en känsla av utanförskap. 

Att inte höra till. 

Att vara missförstådd. 

Orättvist behandlad.

Särskilt minns jag ett par serbiska flyktingar från Kosovo som jag träffade förra året. De gick omkring i träningsoverall hela dagen i en eländig flyktingförläggning i Belgrads utkanter. När de fick höra att jag var från Sverige blev kvinnan, Rudmilla, ursinnig.

– Ni borde skämmas ni svenskar som erkände Kosovo. Hur kunde ni?

Jag hann aldrig svara innan hon fortsatte skälla.

– Vi försöker uppfylla alla krav från Europa, men vad får vi för det? Ingenting.

Slobodan Milosevic drog ner serberna i skiten med sina krig och storserbiska drömmar. Det har tagit lång tid att komma tillbaka.

Jag hoppas tongångarna blir annorlunda nästa gång jag talar med en serb.

Visumfriheten visar att det lönar sig att samarbeta med EU. Den är en belöning för att Serbien varit duktiga.

Serbien har utlämnat alla åtalade krigsförbrytare till tribunalen i Haag. Alla utom Ratko Mladic men EU är uppenbarligen övertygat om att de serbiska myndigheterna numera jagar honom på riktigt.

Landet har skapat demokratiska institutioner, stärkt skyddet för minoriteter och inte minst stiftat lagar mot organiserad brottslighet och korruption. Under Slobodan Milosevic drevs Serbien som en maffiastat.

Därför har det inte varit lätt för Sverige att övertyga skeptiska EU-länder att lyfta visumkravet.

Visumfriheten är bara ett första steg. Fortsätter Serbien på den inslagna samarbetsvägen ligger dörren för ett EU-medlemskap öppen.

Efter år av sanktioner och elände är Serbien åter en i gänget. Liksom Makedonien och Montenegro.

Den här gången före Bosnien-Hercegovina.