Ögonen föll i dag på en nyhet som är den tydligaste signal jag sett på hur illa säkerhetsläget är i Afghanistan.

Norska diplomater vill inte bli stationerade i Kabul.

Inte ens för en halv miljon kronor extra per år – utöver vad jag förmodar är en hyfsat tilltagen månadslön från UD.

Norska dagstidningen VG skriver att fyra av sex vakanser på ambassaden i Oslo inte gått att besätta trots att tjänsterna utlysts efter konstens alla regler.

En aning pinsamt för Norge som har en hög svansföring i Afghanistan. Landet är den största mottagaren av norskt bistånd. FN:s högste tjänsteman i Kabul är norrman, även om han aviserat sin avgång nästa år. Dessutom har man en militär insats.

Med andra ord är det ett högstatusjobb att vara norsk diplomat i Kabul.  

VG hävdar att det bara är FN-delegationen i New York, EU-delegationen i Bryssel och ambassaden i New Delhi som är större.

Tycker inte man kan tolka det på annat sätt än att säkerhetsläget i den afghanska huvudstaden är så illa att varken pengar eller ära kan locka norska diplomater.

Säkert blir inte rekryteringen lättare efter gårdagens självmordsbombning alldeles intill den norska ambassaden. Åtta civila dödades.

Om säkerheten är så dålig i stadens mest välskyddade områden hur illa är det då inte utanför stan?

Talibanerna har lyckats väldigt väl med sin taktik att skrämma befolkningen, inte minst utlänningarna. De ständiga självmordsbombningarna sprider oro och ger en känsla av att regeringen inte är i kontroll.

Stämningen av kaos lyckas talibanerna uppnå med väldigt små medel. Utan en stor armé stående vid stadsgränsen.

Med attackerna gör talibanerna situationen obekväm för utlänningar. De flesta får inte röra sig utanför sina ambassadområden annat än i bepansrade bilar.

I Norges fall bor personalen dessutom på det hårt bevakade ambassadområdet vilket ytterligare minskar frihetskänslan.

Diplomaterna kompenseras på flera sätt. Norrmännen har en halv miljon kronor extra i ”risktillägg”. Dessutom har de efter åtta veckors arbete två veckors obligatorisk ledighet utomlands (Dubai är en favorit). Tiden som utsänd är två år mot tre på vanliga posteringar.

Ändå ratar diplomaterna Kabul.

Jag tror inte norrmän är räddare än andra. Kanske klokare?

Man kan säga att Norge röstar med fötterna om vad de tror om president Obamas chanser att lyckas stabilisera Afghanistan med en extra insats på 30 000 trupper.

Kanske får vårt västra grannland göra som i serviceindustrin. Anställa Nordens polacker – svenskar – till de jobb norrmännen inte vill ha.