I en ny bok målas labourledaren Gordon Brown som mobbare.

Tajmingen är perfekt för att tilldela premiärministern maximal skada.

Senast i juni är det nyval i Storbritannien.

Enligt ”The end of the party” av Observerjournalisten Andrew Rawnsley får Brown ständiga vredesutbrott mot sina närmaste tjänstemän.

Vid ett tillfälle ska han ha blivit så arg på en sekreterare som han tyckte skrev för långsamt att han slet bort henne från stolen och själv satte sig vid tangentbordet och skrev.

I en annan passus i boken beskrivs hur en stol intill Brown är full av hål efter alla gånger han i vredesmod huggit sin penna i sitsen.

– Lögner, vrålar en skara av Browntrogna medarbetare som skickats fram i TV:s morgonsoffor för att minska bokens skadeverkningar.

De har ett tufft jobb eftersom den bild boken ger av Brown bekräftar misstankar som människor redan har.

Inte minst sedan Christine Pratt, chef för Mobbingoffrens nationella hjälporganisation, avslöjat att flera medarbetare på Nr 10 Downing Street ringt organisationen och klagat över den otrevliga och obehagliga stämningen på arbetsplatsen.

Oavsett sanningshalten så sprids uppgifterna om Brown med blixtens hastighet. Inte precis vad han drömmer om bara några månader före ett nyval.

Brown har sedan tidigare problem med sin image. Han uppfattas som arrogant, maktlysten och humorlös. Ständigt i skuggan av den medialt mycket skickligare och aptitligare Tony Blair.

Länge har labour legat långt efter de konservativa och dess ledare David Cameron i opinionsmätningarna. Som brukligt är när valet närmar sig så minskar skillnaderna. Några av de senaste mätningarna visar att det bara skiljer sex procent mellan partierna.

Om Brown smutskastas i media är risken att han och labour åter tappar. 

Boken är perfekt ammunition för hans politiska motståndare. Brown lär få sina fiskar varma under parlamentets frågestund på onsdag.

Boken ifrågasätter Browns lämplighet som premiärminister men det är knappast första gången. Så har det varit ända sedan Brown tog över efter Blair.

Sett med Brown ögon är det positiva med tajmingen att det är alldeles för kort tid kvar till valet för att ens hans värsta kritiker inom partiet ska försöka byta ut honom. Brown sitter säkert som partiledare.

I ryktesspridningen om Rawnsleys bok påstods det att den skulle innehålla uppgifter om att Brown fysiskt skulle ha pucklats på medarbetare. Inget sånt finns med i boken.

Avgörande för Brown är hur många som tänker ”ingen rök utan eld”.

 

 

För övrigt noterar jag …

att en annan premiärminister också är i blåsväder. Enligt brittiska tidningen Sunday Times beordrades/godkändes mordet på Hamasledaren Mahmoud al-Mabhouh av regeringschefen Benjamin Netanyahu under ett möte med Meir Dagan, chef för den israeliska underrättelsetjänsten Mossad.

Mossad anses ha utför mordet i Dubai för några veckor sedan med hjälp av kapade identiteter på europeiska medborgare bosatta i Israel.

EU rasar. Fast på hemmaplan blir Netanyahu säkert hjälteförklarad.