Islänningarna vill inte betala.

Sannolik blir det resultatet av den folkomröstning som hålls på Island på lördag.

En överväldigande majoritet förmodas rösta blankt nej till att betala 40 miljarder kronor till Storbritannien och Holland som kompensation för förluster som dessa länder medborgare gjorde när internetbanken Icesave (ett dotterbolag till Landsbanki) kollapsade under finanskrisen.

Trots att det inte fanns någon fullständig insättningsgaranti beslöt den brittiska och holländska staten att kompensera spararna fullt ut. Men att kräva igen vart enda öre av Islands regering, med andra ord de isländska skattebetalarna.

Islands regering gick med på detta under hårt tryck från britterna som använde anti-terroristlagar för att frysa isländska tillgångat i Storbritannien. Och inför utsikten att inte IMF skulle bevilja de lån som krävdes för att få atlantön på rätt köl igen efter finanskrisen.

Folkomröstningen kom till efter massivt tryck från arga islänningar. Opinionsmätningarna visar att 75 procent av befolkningen tänker rösta nej.

De har redan drabbats mycket hårt av de isländska bankernas ansvarslösa beteende som var med och utlöste finanskrisen. Många islänningar hade sina lån i utländsk valuta. Lån som nu blivit mångdubbelt dyrare. 

Att ovanpå det betala 350 000 kronor per isländsk familj för att kompensera britter och holländare är inget som lockar.

Inte ens hoten om att britter och holländare i så fall tänker stoppa Islands inträde i EU eller att IMF kan hålla inne nödvändiga lån räcker för att öka betalningsviljan.

Jag kan på sätt och vis förstå dem. Icesave var en privat bank. Det fanns ett insättarskydd som inte var komplett. De utländska kunderna hade delvis fått ersättning. Men av rädsla för politisk backlash beslöt de brittiska och holländska regeringarna att fullt ut kompensera spararna. Kanske får de då också ta på sig en del av kostnaden.