Sveriges diplomatiska kris med Turkiet blev kort. Lite dryga två veckor.

Argare än så blev turkarna inte för att den svenska riksdagen beslöt att kalla dödandet av armenier och andra minoritetsfolk i Turkiet 1915-16 för ett folkmord.

Kanske återvänder Turkiets ambassadör Zergün Korutürk till Stockholm redan denna vecka.

Att Turkiet byter fot så snabbt är ingen sensation.

Den diplomatiska protesten att kalla hem ambassadören hade två mål.

* Visa att Turkiet var sura på Riksdagens beslut.

* Varna andra länder där parlamentet har funderingar på att ta upp frågan om folkmordet. De ska veta att det i så fall kan kosta i form av diplomatiska kriser. Turkiets förhoppning är att detta ska få andra att avstå från att avge deklarationer liknande den svenska.

Jag misstänker att den politiska kostnaden för riksdagsbeslutet överdrivs betydligt. Turkiet har inte råd att göra sig osams med en rad av sina handelspartners för vilken vokabulär man använder om ett hundra år gammalt krig.

Jag tror inte svenska turister behöver vara det minsta oroliga för att turista i Turkiet. Åtminstone inte av det här skälet. Jag tror inte heller att svenska företag går miste om några affärer.

Frågan om folkmordet är känslomässigt väldigt laddad men i grund och botten mer så får de armenier, assyrier, syrianer och kaldéer vars anhöriga dödades än för turkarna.

Största risken i Turkiet är att den här formen av beslut underblåser nationalistiska stämningar som försvårar en normalisering av förbindelserna mellan Turkiet och Armenien. En process som nyligen påbörjats.

Turkiets premiärminister Erdogan deltog själv i det här spelet när han kort efter Sveriges beslut hotade att utvisa 100 000 armenier som vistas illegalt i Turkiet. Ingen tror att han verkligen har någon tanke på att utvisa dessa människor men han använde hotet för att vinna inrikespolitiska poänger.

Däremot undrar jag om riksdagen verkligen är rätt forum för att fastställa om folkmord begått i andra länder. Den svenska omröstningen är så tydligt influerad av den stora grupp assyrier och syrianer som finns i Sverige.

Det borde finnas vettigare sätt att lösa bråket om folkmord eller inte folkmord än att det ena parlamentet i världen efter det andra ska ta upp frågan.

Bilda en historisk kommission, kanske under FN-flagg, och låt ett antal välrenommerade och opartiska historiker granska det källmaterial som finns och sedan fälla ett utslag.