Cleggs supportrar instrueras i hur de ska uppträda

Nick Cleggs valbuss

 

John Edwards valbuss, USA 2004

 

Är på valmöte med Nick Clegg några timmars bilfärd norr om London och får känslan av att jag varit med om precis samma sak någon annanstans.

Men var?

Är tidig men Cleggs förtrupper är redan på plats vid den lilla fabriken. Unga män i aningen för stora kostymer. Vänliga och välpolerade.
Alex, den lokale presschefen, visar mig var vi i media får står.

Vi går bakvägen in i fabriken där någon snickrat ihop en midjehög träställning av rejäla brädbitar. Bakom denna träställning ska vi i media hålla oss.

– Kliv över staketet och jag måste tyvärr slänga ut dig, säger Alex kallt konstaterande.

Övre ändan av parkeringsplatsen är rensad på bilar. Här ska Nick Clegg valbuss strax glida in. Bussen ska kunna köra ända fram till fabrikens huvudingång så att Clegg bara behöver gå tio meter innan han är inne.

Clegg har en egen buss som åker land och rike runt. På bussen finns en grupp journalister som följer honom hela tiden eller bara för dagen. Men det kostar. Dryga 80 000 för hela valrörelsen eller en femtusing för en dag.

Framför ingången har en större grupp människor samlats. Många bär en slags gul röst på bröstet. Vad jag förstår är alla trogna liberaldemokrater.

En av de unga kostymnissarna ur Cleggs presstab talar om för dem hur de ska agera när Clegg kliver av bussen.

– Jag vill höra ett stort jubel och säga gärna nått om att han gjorde bra ifrån sig i debatten.

Under den halvtimme anhängarna tålmodigt väntar utanför blir de tillsagda tre gånger att inte glömma jubla högt när partiledaren går av bussen.

Det gulmålade monsterfordonet rullar in med Nick Cleggs porträtt i jätteformat i bakre ändan. Först går journalisterna av. Sist av alla kommer Clegg som har en egen kupé i bussen.

Supportrarna jublar lydigt och skriker ”well done in the debate”.

VD:s visar runt bland järnfilspån och svarvar medan kontorspersonalen står i räta led och väntar på att få skaka Cleggs hand i perfekt vinkel för de uppställda TV-kamerorna.

Clegg håller ett litet tal innan de anställda inbjuds att ställa frågor.

Någonstans här blir känslan av dejavu extra kraftig. Så minns jag.

Det var amerikansk primälsvalskampanj i New Hampshire på östkusten. Demokraten John Edwards besökte en fabrikshall med maskiner som såg precis likadana ut. Han kom i sin buss med namnet på sidan i megatryck på sidan. Han blev ledd runt av VD:n och skakade hand med personalen. Han höll ett litet tal och svarade på frågor.

Enda skillnaden jag minns är att hans pressmänniskor placerat en grå tejpbit i form av ett kryss för att markera var på golvet han skulle stå för att TV-kamerorna skulle få bästa vinkeln.

Det är inte bara så att Clegg och de konservativas David Cameron låtit sig inspireras av Barack Obama. De har också importerat en del av den amerikanska valrörelsen. Vilket även gäller Gordon Brown.

De reser till arbetsplatser där personalen uppträder väluppfostrat eftersom de inte vill skämma ut sin chef och förlora jobbet. De uppträder på möten där bara trogna supportrar är inbjudna att delta. Fast det vet inte väljarna.

Vad som ser spontant ut är i själva verket välregisserat.
Det väsentliga är inte at kandidaten träffar vanliga människor och lyssnar på deras synpunkter. Det viktiga är att det ser ut på TV som han träffar vanliga väljare.
När det någon gång är någon som faller ur ramen och ställer arga frågor får man intrycket av att det är en galning.

Valrörelsen handlar inte om att lyssna, lära och träffa folk. Den handlar om att kontrollera allt i minsta detalj och minimera risken för ”cock-ups”.
TV-tittarna serveras en show.

Det är därför det blir sånt liv om något går snett. Som när Brown glömde att han bar mikrofon och förolämpade en av sina egna väljare.
Plötsligt blev valrörelsen verklig och det tål inte den moderna politiken.

När Cleggs buss åker iväg är det något som inte stämmer. Efter en stund kommer jag på vad det är.
När John Edwards buss åkte i väg öppnade han fönstret och vinkade till oss journalister med ett ansträngt stomatolleende.

Nick Clegg vinkar inte.