BNP:s högtalarbil

 

LONDON. Ur högtalarbilen strömmar ”Rule Britannia” på hög volym. Det duggregnar.

Vid grindarna till ett hälsocenter som de konservativas ledare David Cameron strax ska besök står en grupp anhängare av British National Party, BNP. En brittisk motsvarighet till Sverigedemokraterna. Bara lite mer extrem.

BNP-ledaren Nick Griffin håller en megafon i handen. Varje gång en bil kör fram till grindarna skriker han slagord riktade mot Cameron.

Griffin berättar mer än gärna varför.

– Cameron är en förrädare. Han har tagit de konservativa åt fel håll.

Med det syftar han förmodligen på Tory-ledarens försök att efter Fredrik Reinfeldts framgångsrika modell omvandla det mörkblåa och Tatcher-inspirerade högerpartiet till ett mittenparti.

De konservativa har en rätt tuff inställning till invandring. Griffin fnyser åt den.

– Invandringen måste stoppas helt, säger han. Brittiska folket har sagt ifrån. Vi vill inte ha fler invandrare. England och Wales är redan de mest tätbefolkande områdena i Europa.

BNP-ledaren anser att Camerons åtgärder mot invandringen är ren kosmetika. Och ännu värre. Toryledaren säger ja till Turkiets medlemskap i EU vilket Griffin är helt emot.

”Rule Britannia” stiger åter mot skyn när högtalarbilen än en gång kommer runt hörnet. Men även om BNP drömmer om fornstora dagar när England styrde världen så är de förvånande nog emot den brittiska insatsen i Afghanistan.

– Vi har inget där att göra, säger Griffin. Inga vitala brittiska intressen står på spel. Kriget kostar bara skattebetalarna en massa pengar.

Han lyfter megafonmicken mot munnen och vrålar ”Bring the boys home”.

Nu börjar Camerons pressansvariga innanför grindarna bli oroliga. De ringer i sina mobiler. En stund senare kommer sex poliser gående längs gatan och fattar post vid grindarna. BNP-anhängarna fortsätter demonstrera.

Partiet hoppas kunna knipa åt sig en parlamentsplats, den i valkretsen Barkin i de nedkörda östra förorterna utanför London.
Jämfört med Sverigedemokraterna finns det en viktig skillnad. BNP kan aldrig få en vågmästarroll med nuvarande valsystem.

Majoritetsval i enmansvalkretsar gör att alla röster på BNP bli värdelösa utom på orter där de har en chans att få flest röster av alla partier. Än så länge är dessa valkretsar mycket få.

En tröstande tanke men hur länge förblir det så?

Invandringen som fråga var i stort sett helt död i den brittiska valrörelsen ändå tills 60-åriga Gillian Duffy klev in på scenen och blev förolämpad av labours Gordon Brown för att hon klagade över att det fanns för många östeuropeer i hennes hemstad Rochdale.

Då brast fördämningarna och ett ämne som dittills varit närmast tabu fick lika stort utrymme i debatten som risken för att den bräckliga återhämtningen av ekonomin ska sluta med en ny recession.

Det mullrar i det brittiska folkdjupet och om inte de etablerade partierna ser till att arbetslösheten sjunker går BNP mot ljusare tider.

Till slut dyker Cameron upp i baksätet på en silverfärgad Jaguar. BNP-anhängarna buar för allt de är värda. Cameron bevärdigar dem inte en blick.

Regnet tilltar. Griffin och hans gäng plockar ihop megafonen och går hem.

För den här gången.

BNP-ledaren Nick Griffin i aktion