Börserna går upp och alla drar en lättnades suck.

Gör inte det.

Krisen behöver inte alls vara över.

Mönstret i börssvängningarna känns igen från finanskraschen 2008:

Totalpanik ena dagen med jätteras.

EU eller USA presenterar hjälppaket för att lugna marknaden.

Nästa dag får börserna glädjefnatt.

För en kort tid.

Sen kommer nya ras, nya löften och nya glädjeskutt.

13 oktober 2008 steg Stockholmsbörsen med 8,8 procent. Kvällen innan hade EU och G7 presenterat varsitt räddningspaket för att lösa finanskrisen. 24 oktober rasade börsen med 6,1 procent. 4 november +6,5 procent. 6 november -6,1 procent. Sådär höll det på.

Stora ras och stora uppgångar är sidor av samma mynt. Stark turbulens och osäkerhet.

Krisens orsaker är delvis annorlunda den här gången. 2008 var det toppgraderade amerikanska bostadsobligationer som visade sig innehålla skräplån som utlöste oron och knäckte Lehman Brothers och andra banker.

Den här gången är det stater som är illa ut.

Men i grunden är orsaken densamma. Finanskrisen utlöstes ytterst därför att amerikanerna under lång tid konsumerat över sina tillgångar. Välstånd på kredit.

Vilket är precis vad greker, spanjorer och portugiser gjort. De festade loss och skickade notan vidare. Någon gång måste den betalas.

Måtte därför Anders Borg och hans kollegor i EU inte luta sig tillbaka och tro att allt nu är fixat.

Hjälppaketet till EU-länder i kris bygger på att de länder som står näst i tur att råka lika illa ut som Grekland ska använda en extra vass kniv för att skära i statsfinanserna.

Länderna gör inte detta frivilligt. De agerar under hård press från de EU-länder som sköter sina finanser och från en marknad som vädrat blod.

Redan under veckan ska Spanien och Portugal presentera drastiska åtgärder.

Nu när börserna går upp kanske spanjorer och portugiser frestas att tro att marknaden är nöjd. Att de där obehagliga nedskärningarna inte behövs. De kanske drar ut på tiden lite.

Vänsterregeringarna i Spanien och Portugal vill bli omvalda. Sänkta löner, höjd pensionsålder och höjda skatter är normalt inga röstvinnare. Särskilt inte hos deras väljare.

Vad händer om nedskärningarna bara blir halvhjärtade? Vad händer nästa gång det kommer dålig ekonomisk statistik från Pigs-länderna (Portugal, Irland, Italien, Gerkland och Spanien)?

Mer än så behövs inte för att världens börser ska rasa igen. Marknaden är hyperkänslig just nu. Aktörerna drivs av psykologi och rädsla lika mycket som viljan att tjäna pengar. I samband med finanskrisen

2008 var det många experter som gång på gång trodde att botten var nådd bara för att nån vecka senare tvingas kika ännu djupare ner i avgrunden.

Jag ser att sansade bedömare som oberoende finansanalytikern Peter Malmqvist nu säger att han tror EU:s räddningspaket ska räcka för att lugna oroliga investerare.

Jag hoppas han har rätt. Men i dagens värld är det långtifrån säkert.