Silvio Berlusconi har pengarna. Men törs han öppna plånboken?

Ett köp av Zlatan kan bli en förbannelse eller en välsignelse.

Sportavdelningarna är sprängfyllda av det men på politiksidorna står det inte mycket om turerna kring svenske superstjärnan Zlatan Ibrahimovic. Ingenting faktiskt.

Det borde det göra. Ett eventuellt köp är inte utan viss politisk betydelse.

Silvio Berlusconi är inte bara Italiens premiärminister Han äger fotbollslaget AC Milan och är den som ytterst bestämmer om Zlatan ska köpas in eller inte.

Berlusconi kontrollerar dessutom en avsevärd del av italienska medier, såväl radio, TV, tidningar som internetsajter. Helst vill han också kontrollera de få oppositionella röster som finns kvar. Ett lagförslag om dryga böter för grävande journalister som kommer med ”falska uppgifter” ska tas i höst.

Med andra ord händer det inte mycket i det matglada landet utan att premiärministern har ett finger med i spelet.

Just nu är läget i Italien känsligt. Berlusconi Under sommaren har Berlusconi förlorat sin en gång komfortabla majoritet i parlamenet sedan den gamle vapenbrodern Gianfranco Fini brutit med Berlusconi. I så fall förlorar premiärministern en förtroendeomröstning i höst och då väntar nyval senare i år.

Berlusconi måste med andra ord tänka extra noga på vad han gör och hur han uppträder.

Hörde i morse Aftonbladets expert på internationell fotboll, Erik Niva, i radions P1 berätta att Berlusconi redan förra säsongen gärna ville köpa in några nya toppspelare till sitt fotbollslag men inte vågade. Han var rädd att väljarna skulle sparka bakut om han slängde ut hundratals miljoner kronor på spelarköp samtidigt som landet befann sig i en djup ekonomisk kris och regeringen tvingades till diverse nedskärningar.

Jag tror Niva har helt rätt.

Frågan är om situationen nu är så annorlunda att Berlusconi vågar öppna plånboken. För det är nämligen vad som krävs för att affären ska bli av. Oavsett om Barcelona nöjer sig med 250 miljoner eller kräver att få den dryga halva miljard man betalade för Zlatan så har klubben inte pengarna.

Med en beräknad förmögenhet på minst 65 miljarder kronor kan Berlusconi lägga upp stålarna utan att ens märka att plånboken blivit tunnare. Vill han ha Zlatan kan han betala en miljard utan att blinka.

Även om skilsmässan från Veronica Lario fortfarande är ett orosmoment. Han har erbjudit henne tre miljoner i månaden men hon har sagt nej till det budet så nu kan en civil rättegång vänta. Hon kräver 35 miljoner i månaden.

Oavsett måste Berlusconi även denna gång ställa sig frågan; vad tycker väljarna om att jag spenderar sådana summor för nöjet att se mitt AC Milan åter bli ett av Europas absolut bästa fotbollslag.

Berlusconi är omvittnat fåfäng. Därför kan han mycket väl vända på resonemanget. Äger han en klubb som kan vinna Champions Leauge och Serie A kan de framgångarna smitta av sig även på politiken. Då blir han kanske ännu mer populär. Att kliva in på hemmaarenan i Milano med Zlatan i släptåg är en triumf även med Berlusconi mått mätt.

Vad Berlusconi än beslutar i Zlatanaffären kan det få implikationer för hans framtid.

Så kom inte och säg att idrott och politik inte hör ihop.