Koranbrännaren, rashetsaren och islamofoben.

Tre ”heta” män som är beredda att göra allt för att stoppa fanatisk islam.

Ingen av dem verkar begripa att följden av deras handlingar istället blir den rakt motsatta.

I morgon är det nio år sedan terrordåden i New York. Startskottet för vad som av många beskrivits som en civilisationernas kamp mellan kristendom och islam, mellan väst och arabvärlden.

Geert Wilders, islamofob och ledare för Hollands numera tredje största parti, tänker fira det genom att i New York protestera mot ett planerat moskébygge några kvarter från Ground Zero.

Koranbrännaren Terry Jones högtidlighåller dagen genom att hålla världen i spänning, Koranbål eller inte är den stora frågan.

Thilo Sarrazin, socialdemokrat och direktör i den tyska riskbanken, markerar jubiléet genom att avgå från riksbankens styrelse efter publiceringen av sin rasistiska bok där han anklagar muslimer för att fördumma Tyskland.

Dessa tre ser sig som det västerländska samhällets stöttepelare. En sista fördämning mot en värld där islam tagit över och alla i väst tvinga böja sina huvuden mot Mecka.

Alla tre gör ett grundläggande tankefel. De tror att striden står mellan religionerna när det i själva verket är en politisk kamp. Lika mycket inom islam som mellan väst och öst.

Vad gjorde flygkaparna den 11 september?

De dödade urskiljningslöst i religionens namn. Bland offren fanns djupt troende muslimer, kristna och ateister.

Al-Qaida använde islam som en förevändning för att nå sina politiska mål. Att slå mot västervärlden i allmänhet, USA i synnerhet och inrätta en islamsk diktatur där de själva skulle bestämma spelreglerna.

I nio år sedan dess har taktiken varit densamma. Sprida maximal död och förintelse i religionens namn.

Men vilka är det al-Qaida och deras efterföljare dödat under dessa nio år? Några tiotal engelsmän och västerländska turister, två hundra spanjorer och några tusen västsoldater. Men framförallt tiotusentals troende muslimer.

Tänk på alla oskyldiga irakier, afghaner, pakistanier och somalier som fått sätta livet till i allahs namn.

De fanatiska muslimerna dödar vem som helst eftersom det är dödandet i sig som tjänar deras syften. Bara en allmän känsla av skräck och kaos kan destabilisera samhällen tillräckligt mycket för att ge extremisterna en chans att ta över makten eller etablera en motståndsficka. Den politiska makten är vad de vill åt. Religionen är bara ett verktyg.

Så på vilket sätt bekämpar Jones, Wilders och Sarrazin islams extrema yttringar? Svaret är; inte alls. Tvärtom fungerar de istället som lysande rekryterare för al-Qaida och deras kompisar.

För varje exemplar av koranen som bränns i väst knackar ytterligare några självmordsbombare på Usama bin Ladins dörr.

För varje ny rasistisk litania är det någon radikal muslim som knyter näven i fickan och tar steget till konkreta våldshandlingar.

För varje snäpp hatet skruvas upp ökar risken för nya terrordåd.

Jag ifrågasätter inte Jones demokratiska rätt att bränna böcker även om jag personligen tycker det är extremt osympatiskt. För min del får Sarrazin skriva vad han vill om muslimers intelligens så länge han inte bryter mot lagen. Wilder är i sin fulla rätt att sprida sitt hatbudskap även om jag är djupt oense med honom.

Däremot skulle jag vilja påpeka för de tre herrarna att vad de pysslar med motverkar den effekt de vill uppnå.

Se på den muslimska världen i dag. Består den i huvudsak av ett gäng galna fanatiker? Står den en terrorist i varje gathörn som bara väntar på att får förvandla en passerande västerlänning till en blodig massa?

Nej, inte alls. Majoriteten muslimer utövar sin religion i stillhet, bildar familj, jobbar hårt, roar sig och vill inte veta av något jihad. De tycker att fanatiska muslimer är underliga och främmande.

Precis som den absoluta majoriteten kristna tycker att Terry Jones är en förvirrad galning.

Extremisterna är en försvinnande liten minoritet. Men tack vare sina handlingar ställer de till med oproportioneligt mycket skada.

Inte helt olikt Jones, Sarrazin och Wilders.