Richard Holbrooke, 69, var en av USA:s genom tiderna främsta diplomater. Men drömmen om att en dag bli utrikesminister hann han aldrig uppfylla innan han dog på operationsbordet.

En död som ställer till problem för president Obama.

Holbrookes död kom plötsligt och oväntat, helt i linje med hans spontana och lite burdusa personlighet. Holbrooke ville ha action och tvekade inte att ta till utskällningar och hot för att få sin vilja igenom.

Hans största framgång under en lång karriär som sträcker sig från Vietnamkriget till Afghanistan är utan tvekan fredsavtalet som fick slut på den etniska slakten i Bosnien på Balkan.

När parterna hade svårt att komma överens tog Holbrooke till ett taktiskt genidrag. Han bjöd in Serbiens ledare Slobodan Milosevic, Kroatiens Franjo Tudjman och Bosniens Alia Izetbegovic till en militärbas i Ohio i USA. Där låste han helt sonika in dem och sa att ingen åker härifrån förrän vi har ett fredsavtal.

Taktiken fungerade. Efter tre veckor av förhandlingar och umgänge över fiendegränsen var ledarna tillräckligt möra för att motvilligt skriva under ett fredsavtal. Ett avtal som i dag 15 år senare fortfarande håller.

En mer okänd sida av toppdiplomaten är hans framgångsrika karriär vid sidan av diplomatin, den som investmentbankir på Wall Street. Det var här han drog in sin förmögenhet.

Ändå var utrikespolitiken hans livsluft.

Under hela sitt liv närde Holbroooke en dröm att kröna karriären med att bli utrikesminister. Han var påtänkt många gånger men det var alltid någon som stod före honom i ledet. Under Bill Clinton var det Madelaine Albright och under Obama hann Hillary Clinton först fram till målsnöret. Obama ville inte ha henne utanför administrationen som en potentiell fiende. Annars hade posten varit vikt för Holbrooke.

Holbrookes sista uppdrag blev också hans tuffaste. Att försöka skapa stabilitet i Afghanistan/Pakistan för att undvika att området ska fortsätta vara en grogrund för terror och en bas för planering av terrorattacker mot västvärlden. Här lämnar han en stor lucka efter sig.

Vem ska Obama hitta som på samma sätt kan vara tuff och uppriktig mot Afghanistans president Hamid Karzai utan att göra sig till total ovän?

Framtiden i den här regionen är kanske viktigare än någon annan för utgången att det ”krig mot terrorismen” som Bush en gång startade och som Obama nu motvilligt måste baxa i hamn. Nu måste han lösa det utan Holbrookes streetsmarta expertis.