Israel har snart lika många politiska partier som politiker.

Ehud Barak är bara den senaste i raden som bildar nytt parti för att hålla sig kvar vid makten.

Ett avhopp som ökar risken för en israelisk bombräd mot Iran.

Israelisk politik är just nu mer än vanligt kaotisk. Kaoset reflekterar det osäkra läge som landet befinner sig i och den enorma splittring och förvirring som råder hos israeliska politiker om hur man ska hantera frågan om en långsiktig fred.

Om inte Netanyahus högerregering skriver på ett fredsavtal med palestinierna är risken överhängande att president Mahmoud Abbas i höst ensidigt deklarerar Palestinas självständighet. Vad händer då?

Osäkerheten både förlamar och skapar spänningar.

Mycket talar för att Barak lämnade arbetarpartiet av högst egoistiska skäl. Han ville till varje pris sitta kvar som försvarsminister i Benjamin Netanyahus högerregering. Han vill inte ge upp makten men han är också i grund och botten enig med Netanyahu om det säkerhetspolitiska läget.

Ingen av dem tycker att det finns en trovärdig ”partner” på den palestinska sidan som kan leverera verklig fred om Israel går med på att göra upp. De tycker Abbas är för svag och inte har styrkan att kväsa terroriststämplade Hamas.

Netanyahu och Barak ser Irans kärnvapenambitioner som det största hotet mot Israel. Båda ser en bombattack mot kärnanläggningarna som ett fullt realistisk om det hindrar Iran från att få kärnvapen.

Faktum är att Netanyahu behöver en person som Barak med starka militära meriter för att kunna motivera och genomföra en bombräd. Själv har han inga hjältedåd eller militär erfarenhet att hänvisa till.

Så trots att Arbetarpartiet, Baraks gamla parti, nu lämnar regeringen så blir Netanyahus regim mer stabil. De ministrar Barak tar med sig till sitt nya parti Atzmaut (som betyder oberoende) vara alla hökar i Arbetarpartiet och får nu ministerposter.

Barak kan nu sitta kvar som försvarsminister och slipper hela tiden försvara sig inför sina egna.

Ariel Sharon tillämpade samma taktik när hans gamla Likud inte uppskattade Sharons ensidiga tillbakadragande från Gaza 2005. Då bildade han istället centerpartiet Kadima och tog med sig Likuds vänsterfalang dit. Partiet är i dag störst i Knesset men står ändå utanför regeringen.

Med Baraks nya parti blir det oerhört trångt i mitten och högerut. Partierna reflekterar mer olika personers trängtan efter makt än ideologiska skillnader.