När Gaddafi satte in stridsvagnar mot sitt eget folk svarade omvärlden med krig.

När Syriens diktator gör samma sak händer ingenting.

Dubbelmoralen har sin förklaring.

Varje dag kommer nya rapporter från det stängda Syrien om hur stridsvagnar och militär attackerar fredliga demonstranter i framförallt staden Daraa. Amatörfilmer tagna med mobiler som nått omvärlden visar döda lik på gatorna. Vittnen talar om massakrer. Enligt människorättsorganisationer har över 500 människor dödats de senaste veckorna.

Daraa är en stängd stad. Internet- och telefonförbindelser har skurits av liksom elförsörjningen. Inga journalister släpps in i staden. Utländska journalister är bannlysta från hela Syrien.

Situationen påminner väldigt mycket om läget i Libyen när folkrevolten började där för två månader sedan. Syriens folk är precis i lika stort behov av skydd mot sin egen diktator som libyerna.

När upproret nådde Syrien visste regimen först inte riktigt hur man skulle hantera demonstrationerna. Nu vekar diktatorn Bashar al-Assad ha bestämt sig för att ta till mesta möjliga våld precis som Gaddafi gjorde.

Slakten i Libyen följdes av en enorm indignation och vrede i omvärlden. Snabbt hamnade konflikten på FN:s bord. Säkerhetsrådet klubbade igenom en flygförbudszon, i praktiken en krigsförklaring mot Gaddafi.

I fallet Syrien är det märkvärdigt tyst.

Visst, pliktskyldiga fördömanden har trillat in från FN-chefen Ban Ki-Moon, utrikesminister Carl Bildt och andra. Men än så länge ha inga konkreta åtgärder vidtagits. Att ingripa i Syrien är inte alls lika självklart. Skälet är enkelt.

Syrien har en mycket viktigare geopolitisk roll än Libyen. Mycket mer står på spel. Syrien har en mycket nära allierad i Iran. Ett angrepp mot Syrien eskalerar på ett farligt sätt spänningen med Teheran. Chansen är stor att Ryssland och Kina lägger in sitt veto ifall säkerhetsrådet försöker straffa Syrien.

I tysthet är USA förmodligen rätt nöjt med att världen inte kan samla sig för att ingripa mot Syrien. Assad är visserligen en fiende men en för USA nyttig sådan som man vet var man har. Åren efter terrordåden den 11 september hade USA stor nytta av att kunna skicka misstänkta terrorister till Syrien och låta dem förhöras och torteras av syrierna som sedan lämnade eventuellt matnyttig information vidare.

Israel är fortfarande formellt i krig med Syrien men är nöjda med den politiska stabiliteten under Bashar al-Assad. Man vet vad man har men inte vad man får om han försvinner. Israel och även väst fruktar att islamistiska krafter ska ta över.

Världens ovilja förstärks av att Natoaktionen mot Libyen inte blivit den snabba succé många hoppades. Att starta ännu ett krig känns inte lockande.