Oj, vad svårt det är att lämna makten.

Laurent Gbagbo är chanslös där han sitter i sin bunker omgiven av fiendesoldater.

Ändå fortsätter han att dra krig och elände över sitt folk hellre än att ge upp.

I en telefonintervju från bunkern säger Gbagbo att han inte har någon önskan att dö, att han inte vill bli martyr. Men vad håller då karl´n på med?

Han förlorade det internationellt övervakade presidentvalet i november till sin rival Alassane Ouattara. Vinnaren fick 54 procent av rösterna mot Gbagbos 46. Ett hyfsat jämt val men Gbagbo förlorade ändå klart.

Såväl landets valkommission som FN är överens om att valet gick juste till.

Sedan valet har Afrikanska Unionen och övriga världen försökt övertala förloraren att acceptera resultatet och lämna presidentpalatset.

Gbagbo har vägrat. Nyligen frös FN de ekonomiska tillgångarna för Gbagbos och ett antal av hans närmaste medarbetare.

Under tiden har strider pågått mellan de båda sidorna. Den senaste veckan har det utvecklats till ett inbördeskrig när trupper trogna till Ouattara startat en offensiv mot största staden Abidjan.

En miljon människor befinner sig på flykt. Soldater från båda sidor har begått övergrepp mot civilbefolkningen. Allt för att en enda man inte vill ge upp makten.

På många sätt påminner utvecklingen i Elfenbenskusten om den i Libyen. Där sitter Moammar Gaddafi och vägrar ge sig trots ett folkligt uppror och trots att han inte är demokratisk vald.

Tusentals människor har dödats och många fler skadats. Hundratusentals människor lever under svåra umbäranden på grund av kriget.

Att offra andra för att själv kunna sitta kvar vid makten verkar inte vara något problem för varken Gaddafi eller Gbagbo.

Det har inte fått samma uppmärksamhet men precis som i Libyen har det internationella samfundet bombat i Elfenbenskusten. I landets finns en FN-styrka på runt 10 000 vars uppdrag är att skydda civilbefolkningen. Frankrike anser att det räcker för att bomba Gbagbos trupper och tunga vapen i syfte att skydda civila från ännu mer våld.

Jag har svårt att se hur läget i Elfenbenskusten ska sluta på annat sätt än att Gbagbo tvingas ge upp och Ouattara ta över posten som landets rättmätige president.

Men tyvärr lär det inte sluta där.

Risken är stor för omfattande hämndaktioner från segerarmén. De etniska motsättningar som redan finns mellan olika folkgrupper och mellan muslimer och kristna har fördjupats av Gbagbos vägran att avgå. Hela grunden för det stillsamma och ordnade maktövertagande som var syftet med presidentvalet har förfelats. Ouattara är en kvalificerad ekonom med internationell erfarenhet som borde kunna ge tillbaka lite av det välstånd och stabilitet som Elfenbenskusten åtnjöt för några årtionden sedan. Ändå framstår en återgång till det förra inbördeskriget som tog slut 2005 som ett lika troligt scenario.