Medan Julian Assange av många hyllas som en hjälte och blir miljonär på sin biografi om Wikileaks så förlorar Bradley Manning långsamt förståndet isolerad i en trång cell i ett amerikanskt militärfängelse.

Han får inte ha lakan eller kudde i cellen. Inte heller ett enda personligt föremål.

FN:s tortyrrapportör har begärt att få träffa Manning men USA vägrar.

Den 23-årige underättelseanalytikern misstänks vara källan som gett Wikileaks uppgifterna som de sedan läckt till media. Trots att han inte är dömd behandlas han på samma sätt som de misstänkta terrorister som hålls fångna. Behandlingen har pågått i snart tio månader.

Manning hålls i en cell på militärbasen Quantico i Virginia. 23 timmar per dygn sitter han inlåst i cellen. Där intar han alla måltider. En timme per dygn tas han till ett fönsterlöst rum där han får promenera.

Han är förbjuden att ägna sig åt någon fysisk aktivitet i cellen. Börjar han göra armhävningar eller sit-ups så stoppas han av vakterna.

Varje morgon och kväll tvingas han posera i bara kalsongerna utanför cellen. Kläderna tas ifrån honom. Militären säger att det är för hans egen säkerhet. På samma sätt motiverar man varför han inte får ha lakan eller kudde. Eller varför han måste ha händerna utanför filten när han sover.

Vakterna kollar var femte minut dygnet runt att han är vid liv. Ligger han med ansiktet mot väggen väcks han av vakterna. På dagarna måste han var femte minut svara på frågan om han är ok.

Han väcks varje morgon kl 05, utom på helgerna då han får sova till 07. Försöker han sova mellan 05 och åtta på kvällen hindras han av vakterna.

Att hindra människor från att sova räknas som tortyr. Att sitta isolerad under långa perioder är också tortyr.

FN:s särskilde rapportör om tortyr, Juan Mendez, har sedan december förra året begärt att få intervjua Bradley Manning mellan fyra ögon. USA säger nej.

Mendez är ”djupt besviken och frustrerad” över den amerikanska militärens vägran. Han är också ”allvarligt oroad” över de förhållanden under vilka Manning hålls.

Under de senaste sex åren har FN:s särskilde tortyrrapportör gjort den här typen av enskilda intervjuer i 18 olika länder. Men USA tycker alltså att man står över FN:s befogenheter.

Misstanken infinner sig att man behandlar Manning extra hårt eftersom det visat sig svårt att hitta några åtalspunkter som gör att man kan få Julian Assange utlämnad till USA.

Amerikanerna verkar inte heller har lärt sig något av den hårda kritiken mot hur man behandlar fångarna på Guantanamo.

Manning misstänks ha kopierat datafiler som bland annat innehåller filmbevis på hur amerikanska soldater begår krigsförbrytelser genom att skjuta på obeväpnade civila i Irak. Men han tros också ha avslöjat hemliga skriftväxlingar mellan UD i Washington och USA:s ambassader runtom i världen.

Några bevis för att Manning verkligen är Wikileaks källa har inte offentliggjorts. Och trots att han snart suttit inspärrad i ett år har något åtal ännu inte väckts mot honom.

Under sin valkampanj sa Barack Obama att så kallade whistleblowers, människor som avslöjar brott och oegentligheter begångna av myndigheter är ”del av en hälsosam demokrati och måste skyddas från hämndaktioner”.

Manning kan mycket väl tillhöra den kategorin och ändå ingriper inte Obama för att stoppa den hårda behandlingen.

Tänk för ett ögonblick att Manning varit kines och internerats av de kinesiska myndigheter. Då hade det blivit ett ramaskri i västvärlden. När USA gör det möts det med tystnad av omvärlden.

Manning kan mycket väl ha begått ett brott om det var han som läckte datafilerna. Det rimliga är då att han skyndsamt ställs inför rätta för att få saken prövad. Inte att militären försöker knäcka honom genom att kasta in honom i en isoleringscell och utsätta honom för tortyrliknande benadling. Det stärker knappast USA:s sak.