Köttben till några. Örfilar åt andra.

Medan han delade ut dem försökte president Barack Obama förklara varför USA varken kan eller vill göra något åt alla diktatorer i Mellanöstern.

När Obama säger rakt ut vad de flesta utanför Israel är eniga om så skapar det ändå sensation. Amerikanska presidenter brukar inte framhärda offentligt att det är 1967 års gränser som gäller som bas för en fredsuppgörelse i Palestinafrågan.

Han gör det i ett försök att förmå palestinierna att avstå från att ensidigt utropa en palestinsk stat i september. Något president Mahmoud Abbas hotat med eftersom Israel inte är berett till verkliga fredsförhandlingar.

Om Obamas uttalande räcker får vi se om några månader.

Medan hans ord är tänkta som ett köttben till palestinierna är de samtidigt en örfil till Israel. Utdelad dagen innan premiärminister Benjamin Netanyahu ska träffa Obama i Vita huset. Hans uppfattning är att Israel inte kan försvara sig om de måste ge tillbaka alla ockuperade områden bortsett från en och annan bosättning. Och Israel har vant sig vid att USA är en trogen bundsförvant i den uppfattningen.

Obamas ord ska ses som ett försök att skaka liv i en fredsprocess som de senaste åren gått in i koma. Han vet att fred i Palestina innebär att det blir mycket lättare att lösa många andra konflikter i den här delen av världen. Det är därför han öppet medger att det är hans ”prioritet nummer ett”.

Obamas uttalande om 1967 års gränser drog åt sig uppmärksamheten men det var annat som spred ljus över USA:s agerade gentemot folkupproren i arabvärlden.

Han gjorde klart att USA inte accepterar att diktatorer i arabvärlden använder våld mot sin egen befolkning i sina försök att hänga sig kvar vid makten. Men sa samtidigt att USA inte kan gripa in för att rätta till alla oförrätter.

En ursäkt för varför Obama är beredd att sätta in bombflyg mot Libyens Gaddafi men inte ingriper när Syriens Bashar al-Assad sätter in stridsvagnar mot sitt eget folk. Då nöjer sig USA med sanktioner och skarpa verbala fördömanden.

Obama försökte också försvara USA:s passivitet mot vissa förtryckarregimer med att USA ibland måste handla efter sina intressen och inte bara efter sin vision.

Han nämnde inte Saudiarabien vid namn men det var ändå en tydlig markering om att USA inte tänker understödja någon folklig revolt mot kungahuset i Saudiarabien eftersom man är så beroende av oljan därifrån.

I det fallet är ekonomin och jobben i USA viktigare än demokrati i Mellanöstern.