Arabvärldens frihetsvår kan få sin motsvarighet i en indisk höst.

En gripen demokratiaktivist har fått Indiens medelklass att ge sig ut på gatorna och demonstrera.

Det verkar som människor över hela världen just nu reser sig mot såväl diktatorer som demokratiska etablissemang.

Anna Hazare påminner en hel del om den klassiske indiske frihetskämpen Mahatma Gandhi. Precis som han förespråkar Hazare icke-våldsmetoder för att få sin vilja igenom. Han är också klädd i en likadan vit traditionell dräkt.

Hazare har en länge tid kämpat för att Indiens parlament ska stifta lagar som en gång för alla gör något åt landets enorma korruption. En farsot som han och många med honom menar hämmar Indiens ekonomiska utveckling och politiska mognad.

Den som vill bli polis måste muta sig till en plats på polisutbildningen. Den som vill skattefuska trycker helt enkelt en bunt med sedlar i handen på sin skatteinspektör och så är deklarationen godkänt. Korruptionen är det smörjmedel som får det indiska samhället att fungera. Den finns överallt och på alla nivåer.

Men alltfler indier har tröttnat på det och vill få ett stopp på mutsamhället.

Hazare och hans grupp har förhandlat med regeringsföreträdare om hur en ny lag ska se ut. Men när han inte fick igenom kravet att även premirminister och höga domare ska kunna undersökas av en ny anti-korruptions ombudsman så hotade Hazare att starta en hungerstrejk.

Inför det hotet lät regeringen gripa Hazare, alltså redan innan han inlett sin hungerstrejk. Med motiveringen att hans aktion hotade lag och ordning.

Detta fick tusentals indier över hela landet att ge sig ut på gatorna och protestera. I Banglore struntade tusentals studenter att gå på sina lektioner. Istället vällde de in i Frihetsparken till stöd för Hazare. På samma sätt samlades tusentals utanför fängelset i huvudstaden New Dehli där han hålls.

Inför denna explosion av folklig vrede beslöt regeringen att släppa Hazare. Denne vägrar dock lämna fängelset med mindre än att han får tillstånd att genomföra sin hungerstrejk.

Den indiska regeringen verkar ha lika svårt att handskas med Hazares icke-vålds taktik som de brittiska kolonialherrarna hade med Gandhi.

Frågan är om de indiska protesterna inspirerats av den frihetsvåg som svept över arabvärlden sedan årsskiftet. Dessa folkliga protester mot årtionden av diktatur verkar ha kopierats av många även i helt andra typer av samhällen.

Folkliga protester har skakat länder i södra Afrika. Torgen i Madrid och Aten har fyllts av människor som protesterat mot kraftiga nedskärningar. I Kina har mikrobloggarna uppmaningar till folk ”att ta en promenad” resulterat i stora demonstrationer som tvingat de kinesiska myndigheterna att bli mer öppna om allt från järnvägsolyckor till förgiftningsskandaler.

Det är som om även vissa etablerade demokratiska samhällen inte längre klarar av att tillfredsställa människors behov av trygghet och utvecklingen. Alternativt att människor inte längre nöjer sig med att välja sina företrädare vart tredje eller fjärde år och däremellan sitta tysta och titta på.

Indien är en demokrati där partierna avlöser varandra vid makten. Men en allt större och mer otålig medelklass kräver att de ska agera snabbare för att förbättra samhället.

Även om de startar från olika lägen är demonstranterna i Kairo och New Delhi ute efter samma sak.