Hoppet om en uppgörelse om USA:s skuldtak räckte för att världens börser skulle ta ett glädjeskutt.

I bästa fall är de senaste månadernas finansoro över för den här gången.

Marknaden verkar övertygad om att USA:s kongress godkänner den uppgörelse som träffats mellan republikaner och demokrater.

Asienbörserna gav en första indikation på att de senaste månadernas negativa tongångar nu verkar ha vänt. Tokyobörsen stängde på plus 1,3 procent. Europabörserna öppnade även de med stark optimism. Paris upp 1,2 procent och Stockholm 1,8 procent.

En reaktion på att hotet om en ny finansiell kris på grund av att USA inte kan betala sin räkningar nu verkar vara undanröjt.

Den första riktigt goda nyheten på länge i den globala finansvärden som i månader dominerats av Greklands och andra euroländers kris och där den amerikanska skuldbråket varit ännu ett orosmoment.

Om USA:s politiker misslyckats hade det slagit mot konsumenter även i Europa och Sverige. USA hade fått sin kreditvärdighet sänkt vilket medfört risk för höjd arbetslöshet och högre boräntor även i omvärlden. Sparande i aktier och aktiefonder hade minskat i värde.

Frågan är hur långvarig den nya optimismen blir.

USA har egentligen inte löst sina gigantiska ekonomiska problem. Bara enats om att det är ok att låna upp ännu mer pengar för att kunna betala statens räkningar så länge man också drar ner på utgifterna på sikt.

Den ekonomiska uppgången i USA är fortfarande bräcklig. Arbetslösheten biter sig envist fast runt nio procent. Att i det läget genomföra besparingar på flera tusen miljarder dollar riskerar att förlänga perioden av ekonomisk nedgång.

Den tunge ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman går så långt som att kalla uppgörelsen en katastrof.

– Den kommer att skada vår redan dåliga ekonomi och förvärra problemen med budgetunderskottet, skriver han i en kommentar i New York Times.

Samtidigt kan inte USA fortsätta att leva över sina tillgångar. Någon gång måste notan betalas annars skjuter man bara över problemet på framtida generationer.

Själv minns jag när jag på sensommaren år 2000 flyttade till USA och de stora debattämnet var vad man skulle göra med de enorma budgetöverskotten som byggts upp under ett antal år av urstark ekonomisk tillväxt.

När president George W Bush tog över delade han ut det till skattebetalarna. Mest till de allra rikaste.

Sen kom 11 september, krigen i Irak och Afghanistan och de överfulla kassakistorna inte bara tömdes utan USA tvingades låna som aldrig förr. Finanskrisen 2008 spädde på problemen.

SEB-bankens chefsekonom Robert Bergqvist beräknar att USA:s statsskuld vid årsskiftet kommer att överstiga hundra procent av BNP, värdet av alla varor och tjänster som produceras i USA. Det krävs kraftiga besparingar under många år och en vändning i ekonomin för att komma tillrätta med det.

Den stora förloraren i hela bråket är det amerikanska politiska systemet som verkar bli allt mer dysfunktionellt. Nu hölls hela nationen som gisslan av en liten grupp starkt konservativa republikaner ur Teapartyrörelsen. Deras totalvägran att gå med på skattehöjningar förde världen till randen av en allvarlig kris.

Republikanerna visade att de var redo att sätta sitt eget partis bästa framför landets och driva detta väldigt långt. Något som garanterat kommer att öka politikerföraktet i USA.

I omvärlden har bilden av USA fått sig ännu en knäck och förstärkt känslan av en supermakt på väg utför.