USA:s historiske förste svarte president fyller 50 år.

Men han verkar inte ha mycket att fira.

I efterdyningarna av skuldkrisen blir han utskälld från såväl höger som vänster.

Det svänger snabbt i den amerikanska politiken. För tre månader hyllades Barack Obama av alla för att han hittat och låtit döda al-Qaidaledaren Usama bin Ladin. Jubelkörerna visste inga gränser. Hans återval 2012 sågs som mer eller mindre garanterat.

Nu är samme Obama inte vatten värd. Ingen står på kö för att gratulera honom på hans 50-årsdag. Grädden på tårtan har surnat.

”En ledare utan förmåga att leda”, ”Han gav upp allting utom chansen att bli omvald”, ”Vita huset är inkompetent” är några av omdömena om hans sätt att sköta förhandlingarna om höjningen av USA:s skuldtak.

Det för Obama förödande är att kritiken kommer från alla håll, från såväl vän som fiende. Alla är rasande. Obama verkar till och med förbannad på sig själv för att han inte löste skuldkrisen förrän i sista minuten och därmed öppnade sig för utpressning.

I hemstadens Chicago Sun-Times skriver den politiske kommentatorn Carol Marin att Obama med sitt uppträdande visade att han inte alls är den annorlunda sorts politiker han försökt framställa sig som utan precis som de andra. Han satte sitt eget återval före landets bästa.

”Det krävs en särskild sorts mod – och en annorlunda politiker – för att inte vika sig inför hotet att bara få sitta fyra år. Den här veckan vek sig Obama”.

En vanlig kritik bland de egna är att Obama ”gav republikanerna allt de ville ha utan att vi fick någonting i gengäld”.

Obama personligen fick en sak han ville ha. Han slipper riskera en upprepning av skuldbråket alldeles före valet nästa år. Vilket i hans egna ögon förmodligen förbättrar hans chanser men i kritikernas kan vara ett skäl till att han kan komma att förlora valet.

Den konservative kolumnisten John Podhoretz skriver i New York Post:

”Om Barack Obama förlorar nästa november kommer vi att se tillbaka på söndagen den 31 juli som dagen då han blev en one-term president”.

Obama häcklas för sin principlöshet. I månader säger han att en uppgörelse måste vara balanserad och innehålla både besparingar och skattehöjningar. Sedan går han ändå med på en deal som inte innehåller en cent i höjd skatt.

Stormen kommer att blåsa över även den här gången.

Det som verkligen bestämmer Obamas chanser till omval är hans förmåga att få igång den amerikanska ekonomin. Liksom andra presidenter har han fått ärva problem som han själv inte var med om att skapa. Finanskrisen landade i knäet på honom innan hans ens var vald. Men att han snart tre år in på sin presidentperiod inte lyckats vända utvecklingen är det enskilt största hotet om att han ska tvingas packa sina flyttkartonger och dra från Vita huset.

Tiden börjar bli knapp.

De senaste dagarna har de dåliga nyheterna om en alltmer avstannande amerikansk ekonomi avlöst varandra. Utan tillväxt har Obama ingen chans att vända de höga arbetslöshetssiffrorna.

Förmodligen är det klokt av Obama att fira sin bemärkelsedag med vad som beskrivs som en low-key privat tillställning.