Grekerna strejkar igen. Brandbomber och stenar haglar i centrala Aten.

Aktionen är tajmad för att övertyga både den grekiska regeringen och EU att grekerna inte orkar spara mer.

Det skulle förvåna mig om någon lyssnar på dem.

Talen varierar. Enligt nyhetsbyråerna är det mellan 70 000 och 120 000 greker som demonstrerat under dagen.

Förmodligen förgäves.

På torsdag ska det grekiska parlamentet klubba igenom ytterligare besparingar. Skatter ska höjas. Löner och pensioner sänkas ännu mer. 30 000 statsanställda ska bort.

Allt för att Grekland ska uppnå de sparkrav man lovat EU och Internationella valutafonden att infria. Går sparprogrammet inte igenom är risken stor att EU inte betalar ut nästa utbetalning av stödlånen till Grekland. Då töms den grekiska statskassan och en statsbankrutt står för dörren.

I ett sånt läge kommer Greklands befolkning att drabbas hundra resor värre.

Grekernas missnöje är lätt att förstå. Svårare att begripa är hur brandbomber och stenar mot polisen ska göra situationen bättre.

Inte konstigt att premiärminister Giorgios Papandreou vädjade till medborgarna att avblåsa 48-timmarsstrejken som lamslår flygtrafiken, stänger skolor och andra offentliga arbetsplatser.

– Jag vill fråga dem som ockuperar våra ministerier, fyller gatorna med sopor, stänger hamnar och Akropolis om det hjälper oss att få Grekland på fötter igen, undrade Papandreou retoriskt.

Svaret gav han själv.

– Självklart gör det inte det.

Strejkerna är också riktade mot Bryssel. Ett annat av grekernas hatobjekt.

I helgen samlas Europas ledare till toppmöte. för att försöka presentera en genomgripande lösning på skuldkrisen. Samma EU som skjutit upp godkännandet av nästa utbetalning av nödlånen med hänvisning till att grekerna inte håller vad de lovar.

Utan ett ja i det grekiska parlamentet till nedskärningarna blir det inget klartecken till stödlånen.

För en gångs skull blir Grekland inte det stora samtalsämnet.

På toppmötet väntas Frankrike och Tyskland presentera en plan som innebär en kraftig förstärkning av EU:s räddningsfond för länder som inte klarar av att betala sina lån. Från 440 till 2 000 miljarder euro. Förhoppningen är också att man ska presentera en plan för hur Europas krisbanker ska få mer kapital så att de inte går omkull. Som motprestation ska bankerna gå med på att skriva av en del av sina grekiska lån. Pengar de har väldigt liten chans att någonsin få tillbaka.

Förväntningarna på toppmötet från marknaden är väldigt stora. Än en gång riskerar det att sluta i besvikelse och fallande börskurser. Då blir fondspararna och de som snart ska ta ut sitt pensionssparande nästan lika arga som grekerna.

Alla drabbas vi på ett eller annat sätt av skuldkrisen.