Kan en 25-årig politisk fånge förändra hela den politiska dynamiken i Mellanöstern?

Omöjligt är det inte.

Frigivningen av soldaten Gilad Shalit har tvingat Israel till förhandlingsbordet med terroriststämplade Hamas.

Ok. Jag erkänner att det är en sanning med modifikation. De har inte suttit öga mot öga vid samma förhandlingsbord. Men de har de facto varit engagerade i väldigt konkreta och detaljerade förhandlingar med varandra via ombud.

Detta trots att Israel hävdar att Hamas är en terroristorganisation som man inte pratar med.

Uppgörelsen om Gilad Shalit och 1027 palestinska fångar som ska släppas i utbyte gör det svårt för Israel att i framtiden på ett trovärdigt sätt hålla fast vid den linjen.

Kan Israel och Hamas förhandla om en omfattande fångutväxling är steget kanske inte så långt till att prata om ett fredsavtal.

I fem år har Shalit varit Hamas fånge. Israel har vägrat gå med på Hamas krav på att släppa hundratals palestinska fångar, många med israeliskt blod på sina händer.

Fram till nu.

Fångutväxlingen som förväntas ske nästa vecka är ett bevis på ett försvagat och förvirrat Israel. Den arabiska frihetsvåren har helt vänt upp och ner på det politiska läget.

Egypten är inte längre en pålitligt partner på motståndssidan. Mubarak är definitivt borta och risken är stor att det efter ett demokratisk val kommer att vara Israelfientliga politiker som styr från Kairo. Fredsavtalet från 1979 kan vara i fara.

I grannlandet Syrien pågår en liknande process där en stabil fiende i form av diktator Assad om några månader kan vara utbytt mot något helt annat och ännu mer Israelfientligt.

I det läget väljer Israel att göra den svåra eftergiften att släppa över tusen palestinska fångar i utbyte mot Shalit. Väl medvetna om att de kan vara sista chansen att få ut den israeliske soldaten utan att behöva betala ett ännu högre pris.

Utväxlingen är en stor politisk framgång för Hamas.

Bland de palestinska fångarna finns ett antal som gjort sig skyldiga till blodiga terrorattacker mot Israel. Några av dem kommer att deporteras till andra länder. Några kommer att skickas till Gaza trots att deras familjer bor på Västbanken. Några av de mest prominenta fångarna som Marwan Bargouti får sitta kvar bakom lås och bom.

Små detaljer som ändå inte tar bort intrycket att Hamas är den stora segraren i detta.

Vilket inte innebär att inte även premiärminister Benjamin Netanyahu kan dra inrikespolitiska växlar på att ha fixat frigivningen av en israelisk krigshjälte. Netanyahu är hårt pressad och behöver en politisk framgång. Shalits frihet kommer att firas rejält.

Fångutväxlingen är också ett sätt att dela ut en örfil till palestininernas politiske ledare, president Mahmoud Abbas, en hämnd för att han nyligen gick till FN för att ansöka om palestinskt ledarskap.

Frigivningen får i många palestiniers ögon Hamas att framstå som den starkaste palestinska kraften på al-Fatahs och Abbas bekostnad.