Frankrikes Sarkozy skäller ut premiärminister Cameron på ett toppmöte.

Nu är det slut på ”en för alla, alla för en”.

Ska euron kunna räddas måste Sarkozy vika sig. Gör han det riskerar han sitt eget jobb.

Avslutningen av helgens toppmöte i Bryssel blev två timmar försenad när Sarkozy uppmanade Storbritanniens David Cameron att hålla tyst och med det startade ett storbråk.

– Vi är trötta på att du kritiserar oss och talar om vad vi ska göra, röt Sarkozy. Du har sagt att du avskyr euron, att du inte vill vara med och nu försöker du lägga dig i förhandlingarna.

Cameron fortsatte hävda att de 17 euroländerna inte ensamma kan avgöra hur skuldkrisen i Europa ska lösas. Och krävde att få sitta med på förhandlingarna på onsdag.

England, Sverige och andra länder som inte har euro är oroliga för att eurogruppen ska driva fram ett mer federalt Europa där de tio som står utanför blir förlorare. Nu blir det först ett möte med alla 27 länder på onsdag. Därefter håller euroländerna ett egen sammakomst.

I dagens kris märker man tydligt hur mycket Europas ledare fortfarande tänker mest på sina egna länder. Trots alla vackra ord om samarbete och hur viktigt EU är för freden i Europa.

Nu är det inte längre ”en för alla, alla för en” för att citera Alexander Dumas Tre Musketörer utan mer av ”rädda dig själv först”.

Vilket även under normala förhållanden är en av Sarkozys paradgrenar.

Nu försöker han få Tyskland och andra euroländer att skjuta till mer pengar till EU:s räddningsfond så att alla ska vara med och betala för de franska banker som riskerar gå omkull när Grekland inte längre kan betala sina lån. Franska banker tillhör de som lånat ut mest till Grekland. För första gången diskuterar EU det som en samstämmig expertkår hävdat i månader; att Grekland skulder måste skrivas ner. Förmodligen med 50-60 procent. Bankerna får ta smällen.

Tajmingen är sällsynt dålig för Sarkozy som har ett presidentval i vår inte inte har råd med kraschade franska banker på sitt skift.

Camerons inställning är ”inte ett pund till att rädda de franska bankerna”.

Tysklands och övriga Nordeuropas inställning är att banker som får problem i första hand ska räddas av att aktieägarna skjuter till mer pengar. Funkar inte det ska respektive stat skjuta till mer pengar. Frankrike ska med andra ord själv betala för sina skakiga banker.

Oenigheten om detta är huvudförklaringen till att EU-toppmötet som skulle ha hållits förra helgen sköts fram en vecka och nu i praktiken har skjutit fram till på onsdag. Om inte Sarkozy backar är risken stor att det inte blir någon uppgörelse.

Omvärlden förväntar sig att EU om två dagar ska presentera en heltäckande lösning på skuldkrisen. Ledarna vet vad som måste göras men är samtidigt pressade av sina egna hemmaopinioner.

Cameron måste hantera en revolt på hemmaplan där ett antal parlamentsledamöter ur hans eget parti kräver en folkomröstning om Storbritanniens fortsatta EU-medlemskap.

Angela Merkel måste övertyga tyska skattebetalare att de måste ställa upp med ännu mer pengar för att rädda euron och därmed i förlängningen hela Europasamarbetet.

Och Sarkozy vill rädda sitt eget jobb.

Toppmötet på onsdag handlar inte längre om att lösa Greklandsproblemet. Nu gäller det att rädda svaga banker i övriga Europa och se till att länder som Spanien och Italien smittas av Greklandsproblematiken. Annars är risken att hela Europatanken går under.

Inte konstigt kanske att känslorna ligger utanpå kroppen.