När Vladimir Putin skyller demonstrationerna mot fusk i det ryska parlamentsvalet på Hillary Clinton är det en allvarlig och anmärkningsvärd anklagelse.

En som väcker till liv minnen av kalla vindar från en svunnen tid.

På den tiden det kommunistiska Sovjetunionen fortfarande existerade var det värsta man kunde göra att lägga sig i ett annat lands ”inre angelägenheter”.

Då en nödtorftigt inlindad varning till USA att inte protestera mot behandlingen av oliktänkande i Sovjet eller andra brister i systemet.

Putins utfall i går mot Hillary Clinton känns som ett återfall i sovjetiskt beteende. Den ryske premiärministern hävdade att Hillary ”satte tonen för oppositionens aktivister”. Hon ”gav dem en signal, de hörde signalen och satte igång”.

I själva verket var det enda USA:s utrikesminister gjorde att uttrycka sin oro över att så många uppgifter pekar mot att parlamentsvalet hade kraftiga inslag av fusk.

En oro hon knappast är ensam om.

Valobservatörerna är eniga om att fusk och oegentligheter förekom. Ändå förlorade Putins parti Förenade Ryssland femton procent av rösterna jämfört med valet innan. Vid ett rättvist val hade tappet förmodligen blivit ännu större.

Putin hävde också ur sig anklagelser i allmänhet om ”utländsk inblandning” i parlamentsvalet. En annan standardformulering från Sovjeteran när man egentligen var rädd för den egna oppositionen. Förmodligen fruktar Putin att demonstrationerna som pågått i sex dagar kan utvecklas till nån slags ”arabisk vår” i rysk tappning.

Lika oroande är de allt större likheter som Putin uppvisar med Sovjettidens auktoritära kommunistledare. Med starka motsättningar på hemmaplan verkar det som Rysslands starke man försöker piska upp stämningarna mot USA för att på så sätt ena befolkningen inför presidentvaket i mars. Då är allt utom en jordskredsseger för Putin att betrakta som en protest från ryska folket.

Än är det en bra bit kvar till den tidens nivå men konfrontationen med USA ger en fläkt av Kalla kriget.

Det finns mer av den varan.

USA fortsätter sina planer på att bygga en missilsköld i Europa trots kraftiga protester från Ryssland. Ryssarna hotar att installera robotar i Östersjöstaden Kaliningrad riktade mot USA. Mindre än hundra mil från Sverige.

President Medvedev har till och med gått så långt som att hota med att Ryssland ska dra sig ur det nya Start-avtalet om begränsning av antalet kärnvapen.

President Obama hävdar att missilskölden i Europa krävs för att skydda sig mot framtida angrepp från Iran. Han lovar att den på intet sätt att riktad mot Ryssland men vägrar ingå ett formellt avtal där ryssarna får absoluta garantier.

Följden har blivit ett upptrappat ordkrig med risk för en ökad rustningsspiral mellan Ryssland och USA.

Efter Sovjetunionens fall 1991 fanns en kort period under Boris Jeltsins ledarskap när USA och Ryssland stod på vänskaplig fot med varandra. Hemligheten i den relationen var att USA var totalt överlägset men ändå behandlade det svaga Ryssland som en likvärdig partner.

Sedan Putin öppet deklarerat att han vill återupprätta Rysslands forna glans dagar som supermakt har relationerna blivit allt frostigare.