Europas sista diktator drar åt tumskruvarna ett drygt år efter det senaste fuskvalet.

Alexandr Lukasjenko har fått hjälp från oväntat håll att kväsa den opposition som fortfarande kan och vågar göra sig hörd.

Ales Bjalatski är ordförande för Vjasna, en människorättsorganisation som sedan 2003 i likhet med många andra är illegal i Vitryssland. Därför har organisationen – efter överenskommelse med sina givare – sina bankkonton i EU-länder som Polen och Litauen.

Det skulle de inte ha haft.

Vitryssland har bilaterala avtal med båda länderna om utbyte av finansiell information. Så när vitryska myndigheter bad att få veta om Ales Bjalatski hade några bankkonton så bistod de polska och litauiska myndigheterna villigt med det.

Följden blev att Bjalatski blev åtalad för skattebrott i Vitryssland och dömd till 4,5 års fängelse. Ett nytt sätt för regimen att försöka komma åt oppositionen. Att pengarna inte tillhör honom utan organisationen spelade ingen roll. Bjalatskis överklagan avslogs den 23 januari i år. Inom kort förs han till en anstalt för att avtjäna sitt straff.

Numera kan Alexandr Lukasjenko med andra ord använda EU för att förfölja oppositionen. Det rimliga hade givetvis varit att myndigheterna i de två länderna kollat med sina utrikesdepartement innan de lämnade ut några uppgifter.

Domen mot Bjalatski är bara ett i raden av exempel på hur Lukasjenko ökat trycket mot oliktänkande sedan det fejkade valet i december 2010. Inför valet gjorde han allt för att få Vitryssland att framstå som demokratiskt. Oppositionen kunde plötsligt arbeta med viss frihet.

Allting tog abrupt slut den 19 december 2010 när regimtrogna huliganer och kravallpolis attackerade en av oppositionens demonstrationer och grep ett stort antal människor. Sedan dess har de successivt blivit värre.

– Lukasjenjo blev plötsligt rädd att han släppt för mycket på tyglarna, att han var på väg att förlora kontrollen, förklarar Valjantsin Stefanovitj.

Han är vice ordförande i Vjasna och på tillfälligt Sverigebesök. Han vågar inte resa tillbaka till Vitryssland av rädsla för att bli gripen. Istället turnerar han runt i Europa och upplyser om regimens brott.

Jag träffar honom och juristen Olga Smoljanko i ett oansenligt konferensrum i Medborgarhuset i Stockholm.

De två människorättskämparna är allt annat än oansenliga. Trots risker och personliga uppoffringar jobbar de oförtrutet vidare för att Europas sista diktatur ska gå i graven. Själv verkar den 58-årige Lukasjenko inte ha några som helst planer på att pensionera sig.

Det senaste året har han låtit stifta en rad nya lagar som försvårar att bedriva politisk opposition. Numera är det ett brott bara att kalla till ett massmöte. Även om det sker via internet.

Också den som helt passivt deltar i en aktion bara genom att stå i ett gathörn begår ett brott.

– Vi har en helt ny situation där myndigheterna blixtsnabbt stiftar nya lagar efter hur oppositionen agerar, säger Olga Smoljanko. Förr var de mycket mer trögfotade. F

ortfarande sitter 14 personer av de som greps 2010 kvar i fängelse.

– Vi vet väldigt lite om deras hälsotillstånd. Men vi har starka skäl att tro att de utsätts för tortyr och kränkande behandling. Bland de 14 finns två av presidentkandidaterna i valet 2010.

– Vitryssland är det enda land från före detta Sovjetunionen där man gjort det straffbart att arbeta i icke-registrerade organisationer, säger Valjantsin. Inte ens Tadjikistan har så hårda regler. Sedan den nya lagen tog har fem personer dömts till fängelsestraff för detta brott.

Han hoppas Lukasjenko tvingas lätta lite på trycket nu när den ekonomiska krisen nått Vitryssland.

Lukasjenko har gjort det till en konst att balansera mellan EU och Ryssland. När Ryssland höjer energipriserna försöker han övertyga EU om att han blivit snäll och demokratiskt. Men domen mot Ales Bjalatski är en påminnelse om vilken typ av ledare som EU har att göra med.